Göteborgsposten – 29 maj 1872, sida 2

Råttegåängsoch Polissaker. Poliskammaren. Förfalskning af sparbanksbok. Hos pantlånaren E. Olsson i huset n:r 14 vid Husargatan i Haga hade d. 22 d:s på aftonan infunnit sig skoarbetaren Hans Winblad i sällskap med en obekant äldre mansperson, hvilken senare frågat huru mycket klockan varit och då Olsson derpå svarat att hon vore närmare 7 på aftonen hade denne uttryckt sitt missnöje deröfver, enär han under sådant förhållande ej kunde samma afton å Göteborgs och Bohusläns sparbank uttaga något af de penningar, han der hade insatte. Sedan Winblad emellertid uppmanat honom att af Olsson försöka iå låna något på sparbanksboken hade han framtagit densamma samt begärt att få låna 10 rdr mot bokens aflemnande till Olsson såsom säkerhet. Det befanns dervid att å ifrågavarande bok, som hade n:r 16,777 och af Göteborgs och Bohus läns sparbank blifvit utfärdad för mureriarbetaren C. G. Johansson, vid olika tillfällen under innevar. månad insatts tillsammans 755 rdr. Som Olsson dock genast bemärkte att spirbanksboken blifvit så tillvida förfalskad att dels i årtalet 1872 sista siffran utraderats och dels att samtliga insättningsbeloppen, utom ett å 25 öre under d. 18 d:s blifvit ditskrifne af dertill obehörig person, tillfrågade han den obekante om dennes namn och då denne dervid uppgaf sig heta Johansson och vara egare till sparbanksboken skickade Olsson genast efter polis för den obekantes häktande. Inom kort anlände äfven en polistjensteman till stället, som på grund af hvad sålunda förekommit häktade den obekante, hvilken derefter befanns vara för tredje resan stöld straffade f. kronoarbetskarlen Johan Alexander Larsson. . Vid det med Larsson derefter anställda polisförhör har han uppgifvit att han, som d. 16 d:s äterkommit hit från Långholmens fästning efter derstädes undergången bestraffning för tredje resan stöld, på aftonen d. 22 d:s på väg till Ahlbostaden mött ofvannämnde Winblad å Husargatan samt hade då Winblad, som varit något öfverlastad, sagt sig vilja bjuda Larsson på förtäring, men då han varit isaknad af kontanta penningar bedt Larsson att för hans räkning hos någon närboende panilånare försöka att belåna en sparbanksbok, som han för sådant ändamål lemnat Larsson, hvilken utan att närmare taga boken i betraktande begifvit sig i Winblads sällskap till pantlånaren Olsson, hvilken bemärkte att boken blifvit förfalskad och derför skickade efter polis, som häktade Larsson, oaktadt han vore helt och hållet oskyldig, ehuru han af Winblad genom ofvannämnda fintligå sätt blifvit narrad att begå en stor dumhet. Winblad har, rakt i strid mot Larssons berättelse, deremot uppgifvit, att då Larsson, som han förut icke kände, meranämnde afton mötte honom å Husargatan hade denne frågat hvar någon pantlånare bodde, enär han önskade belåna en sparbansbok, hvarför Winblad åtföljt honom till pantlånaren Olsson, der allt sedermera tillgått som här ofvan omnämnts. Enligt infordrade upplysningar från ofvannämnda sparbank hade å sparbanksboken endast insatts 25 öre under d. 18 d:s af en person som uppgifvit sig vara mureriarbetaren C. G. Johansson, född år 1850, men har, oaktadt de noggrannaste efterspaningar, någon sådan person icke kunnat upptäckas. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och blef Larsson återförpassad till cellfängelset, hvaremot Winblad fortfarande finge vistas på fri fot, då ej den ringaste anledning förekommit mot honom, hvarken att ha varit medvebas om eller delaktig uti ifrågavarnnde förfalskningsrott. En vildsint sälle. En i poliskammaren mycket illa känd personlighet förre kronoarbetskarlen Frans Theodor Svensson hade i Fredags e. m. blifvit å Hultmans holme anträffad af en poliskonstapel i så öfverlastadt tillstånd att han nära nog var redlös. Det oaktadt hade han då han af konstapeln skulle afföras till vaktkontoret gjort det våldsammaste motstånd samt tilldelat konstapeln åtskilligafsvåra slag i ansigtet. Sedan flera personer tillskyndat för att hjelpa konstapeln hade karlen slutligen blifvit öfvermannad, men hade dock fortfarande under hela transporten till vaktkontoret uppfört sig på det mest våldsamma och vildsinta sätt. Inställd inför poliskammaren att ansvara för dessa förseelser nekade dock Svensson för allt som tillvitades honom. men sedan vittnen intygat att det tillgått på ofvannämnda sätt dömdes han att böta för upprepadt fylleri 20 rdr, för oljud och förargelseväckande uppförande 20 rdr samt för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning 50 rdr, eller tillsammans 90 rdr, hvilket belopp förvandlades till motsvarande 11 dagars vatten och bröd för undergående af hvilken bestraffning Svensson genast införpassades till cellfängelset.