Det har länge varit på ett visst håll en stående sats, att armtörfattningen i Sch weiz skulle vara ett non plus ultra af förträfflighet, och man har oupphörligt idisslat detta, fastän kraftiga vederläggningar icke saknats. Det torde vara skäligt att här återgifva följande utdrag ur en skrifvelse från schweiziska officersföreningens centralutskott, framkallad af förkastandet af förslaget till reviderad förbundsförfattning: Vi och med oss flertalet af officerarne sägo i de reviderade artiklarne angående militärväsendet, hvilka lade armtinstruktion och förvaltning i centralmaktens händer, en grundval, på hvilken vårt militärväsen kan göra samma framsteg, som vi lärde oss vid besättandet af gränsen 1870—71 att i så hög grad önska och hvilka vi känna oss berättigade att fordra för vårt säderneslands ära och säkerhet. Genom förkastande af den reviderade författningen är den grund för våra militära institutioners vidare utveckling fråntagen oss, på hvilken vi hoppats alltsedan 1866 års krig, och vi stå ännu alltjemnt med en föråldrad armeförfattning inför det framskridna Europa. Så säga de schweiziska officerarne; men här i landet vilja vissa ifrare uppställa denna i Schweiz utdömda armeförsattning såsom ett ideal!