med då jag sist var här nere, men om jag hade det skullo de aldrig kunna känna igen mig. Då var jag klädd som arbetare, hade långt hår och skägg, som nu är bortklippt och bortrakadt, och tolf shillings af den der femman den lille mannen skickade mig använde jag till inköp af dockor och leksaker, så att nu ser jag ut som en vandrande krämare. Ni skall föra penningarno upp till London! Jag skulle vilja ha ett ord med i laget! Jag undrar huru mycket af dem hon har och hvad det är för myntsort? — bankonoter kanske eller sovereigns. Kunde jag bara få mig en påse med femtio sovereings, skulle den hjelpa mig ett godt stycke fram emot julen. Men hvilken fräck qvinna hon är som spelar dygdig och moralisk för mig och kastar mig i ansigtet att jag är en förrymd fånge, då hon sjelf i all maklighet besitter hvad stackars George och jag arbetat så härdt för utt skaffa oss! Jag undrar hvem den svartklädde karlen var som stod der inne och tycktes vara i kompani med henne. De äro ett dåligt byke allesammans, tror jag, nere i den här landsdelen! Om den lille manner kunde vara skarp nog att utspionera det spel som här bedrifves! Men de ha varit honom öfverlägsna och lurat honom, det är klart, annars skulle George Bradstocks hustru aldrig ha blifvit släppt och kommit hem igen. (Forts.)