Göteborgsposten – 27 maj 1872, sida 2

desto bättre är det. Er förtjusande nice skall naturligtvis vara nyfiken att få veta resultatet af våra bemödanden, och som jag önskar ett litet samtal med henne innan jag går att möta suälltåget, har jag ej lång tid på mig. Mr Womersley förklarade för sin vän att uppgående snälltåget ej stannade vid GWynruthin; men mr Polperrow, som stod bredvid och hörde på och som råkade vara ordförande i jernvägsbolagets direktion, förklarade att den saken skulle bli lätt afhjelpt, och att han skulle gifva befallning om att tåget vid detta särskilda tillfälle skullo stanna för att taga upp en så utmärkt passagerare. Kort derefter voro mr Womersley och mr Barnstaple på väg tillbaka till Polwarth House. Den gamle gentlemannen var glad öfver mrs Bradstocks frigifvande, förnämligast emedan han visste hvilken tillfredsställelse det skulle bereda Ellen. Han tyckte att han sjelf kommit mycket bra ifrån donna affär. Man hade gjort narr af honom, det är sannt, för att han antagit en qvinna i sin tjenst utan förfrågningar om hennes karakter ; men detta kunde tolkas såsom en handling af menniskokärlek, för hvilken hans underlydande skulle sätta värde på honom. Derjemte tänkte han med nöje på de berömmande hänsyftningar som af mr Barnstaplo gjorts på Frank Scorrier. Han erkände för sig sjelf att Franks frånvaro, huru mycket den än i början misshagat honom, varit snare nyttig för detta tillfälle, ty om han varit närvarande skulle ej mr Barnstaple kunnat hänsyfta på honom så som han gjorde. Då de anlände till herregården, funno de att de goda nyheterna hunnit före dem, ty Ellen stod på trappan ifrig stt välkomna sin onkel och den vän hvars vältalighet gjort henne en så stor tjenst. — Ej ett ord mera, miss Wynne, sade mr BarnstapleJag är allt för lycklig öfver att ha kunnat göra hvad jag gzort och till fullo belönad af tanken på att ni är nöjd med mina bemödanden. Nej; jag vill ej stanna till middagen, men om ni vill låta mig få en kotlett och mr Wo