Göteborgsposten – 27 maj 1872, sida 1

bord — en af dessa välgörande englaräsom försynen tilläter att vandra på jorden. Enligt den berättelse som till mig blifvit framställd om saken, befann sig mrs Bradstock gråtande i en vrå af däcket då den ifrågavarande damen tilltalade henne, uppmuntrade henne och bad gentlemannen se till henne under resan och vid framkomsten tjena henne på allt sätt han förmådde. Detta uppdrag, gentlemän, som blef honom anförtrodt af en person som var honom så dyrbar, utförde han på ett ädelt sätt. Någon tid efter sin ankomst till Australien fann han reda på hennes bostad, hörde att klimatet ej var passande för henne, att den lilla summa hon medhaft var uttömd och att hennes bemödanden att genom arbete förtjena mera misslyckats. Ihågkommande sitt löfte till den kära i hemlandet, skickade den ifrågavarande gentlemannen i ett anonymt bref penningar till henne för hennes återresa till England och gaf henne ett litet veckounderhåll för ett års tid, hvarunder hon kunde hinna att skaffa sig något arbete att försörja sig med. Detta förklarar fullkomligt förhållandet med den särskilda inkomsten, skulle jag tro, gentlemän. Sedan samme gentleman, riktad genom framgången af sträfsamt arbete och djerfva äfventyr, återkommit hem, fann han qvinnan såsom tjenarinna åt den familj med hvilken han nu skulle knyta en länge eftorsträfvad förbindelse. Hon var på sätt och vis lycklig och nöjd, men hade dock en önskan som hon ej trodde skulle kunna uppfyllas — den att se sin son uppfostrad till en respektabel medlem af samhället. I den gränslösa lycka som väntade honom hyste den ifrågavarande gentlemannen en ifrig längtan att göra godt. Han upptäckte mrs Bradstocks önskan och åtog sig att uppfylla den på egen bekostnad. Detta, gentlemän, bör vara nog för att förjaga den föreställning hvilken åklagaren sökt ingifva eder, att denna olyckliga qvinna skulle ha någon hemlig fond hvaraf hon hade för afsigt att bekosta sitt barns uppfostran. Mr Barnstaple tystnade för att hemta andan, och mr