Göteborgsposten – 27 maj 1872, sida 1

likt eller ens möjligt, att mrs Bradstock haft något att göra med den mystiska spaden? Den sista jemförelsen bragte alla landtborna öfver på mr Barnstaples sida. Framställningen om tjufskytten var någonting som fullkomligt ingick i deras fattning, och för denna enda del af talet antogo de obetingadt och på god tro alla de öfriga. Och nu, sade mr Barnstaple slutligen, vill jag ej uppehålla eder längre. Men om detta hade varit en annan plats och ett annat tillfälle, torde jag ha haft någonting att säga till den person hvilken jag måste kalla åklagaren; jag torde ha frågat honom om han och jag träffats förut! Jag torde ha frågat honom om han ej varit offentligen anklagad för att ha lemnat medel genom hvilka två eller tre kända skurkar lyckats undgå galgen, och dessutom för att med dem ha delat något af deras oärligt åtkomna medel! Jag torde ha frågat honom hvem den gentleman var som användes af den omtalte fångpredikanten — hvem fångpredikanten sjelf var! Jag torde äfven ha frågat honom något rörande renheten af fångpredikantens motiver! Jag torde ha frågat honom, gentlemän, fortfor mr Barnstaple i det han för första gången höjde rösten och lade sin hend på bordet under det ban såg ner mot mr Pentweazle som stod der med vidöppen mun — jag torde ha frågat honom huru mycket eller huru litet han sjelf var inblandad i denna plan att uppgräfva den gömda skatten! Om han hade eller icke hade förskjutit medlen för dess uppgräfvande och, för den händelse den anträffats, hvilka hans afsigter med afseende på densamma voro — om han ämnade återställa den till dess egare eller till kronan eller behålla den för sig och sin medbrottsling! Jag skall ej göra honom dessa frågor, gentlemän, emedan det hvarken är tid, plats eller tillfälle dertill, men jag kan dock säga att jag bra gerna skulle vilja ha de frågorna besvarade! Jag kan ej göra ert goda omdöme den orättvisan, gentlomän, att för ett enda ögonbliok föreställa mig att I,