Göteborgsposten – 25 maj 1872, sida 5

—7————7767iää——7 som alltid måste förefalla förhatlig, och hvars utgång skulle bero på huru den ofvan omnämnda lagen blefve tolkad. Frankrike och Spanien. Det finnes en rätt egendomlig likhet mellan de olika partierna i Spanien och Frankrike under närvarande förhällanden. Så ha vi för det första i Spanien carlisterna, representerade af Don Carlos, liksom legitimisterna i Frankrike äro representerade af Henri Cinq. Vidare finnes det konstitutionella partiet, eller det parti som hyllar den äldsta grenen af den förra kungliga familjen och representeradt af sonen till exdrottning Isabella, prins Alphonso, liksom äfven i Frankrike ett motsvarande parti har grefven af Paris till hufvudman. Flytta vi våra blickar från rojalisterna, finna vi en liknande parallel mellan de republikanska sektionerna i de två grenarne af den latinska racen. Spanien har sitt moderat-republikanska parti, ledt af en annan Thiers, nemligen Espartero, som sannolikt skulle bli den provisoriska republikens president. Jemte detta parti finnes på spanska halfön det radikalt-republikanska partiet, ledt af en möjlig diktator, Orense, som har ganska stor likhet med Gambetta. I det fria Amerika. Vi, som ännu äro innevånare i Europa, det gamla Europa, der — trots alla de politiska omgestaltningar som kommit till utförande och de socialistiska omhvälfningsförsök som dessbättre misslyckats vid utförandet — de gamla åsigterna om hvad som utgör grundvalen för lugn, trygghet och ordning inom ett samhälle dock ännu äro de förherrskande, vi erhålla allt tätare och tätare påminnelser om att dessa våra åsigter långt ifrån öfverensstämma med de nya som äro rådande i Amerika. Vi finna oss nödsakade erkänna att vi i detta liksom i många andra fall blifvit så långt efter amerikanarne, att vi ej ens kunna se fördelarne af en mängd nya förhållanden, till hvilka de hunnit på framåtskridandets bana. Bland andra gammaldags bruk, som ännu äro rådande i Europa är det, att en brottsling, enkannerligen af det farliga slaget, såsom en mördare eller dylikt, då han står inför rätta, är bragt i det tillstånd att han ej kan göra hvarken domaren eller andra någon skada. Såsom exempel på huru ett alldeles motsatt förhållande kan ega rum hos våra bröder på andra sidan Atlanten, kan anföras en mr Proctor, en person som, enligt hvad Nev-York Times berättar, begått ej mindre än aderton mord och — tillägger tidningen — eännu är ohängd. Men ehuru mr Proctor, trots de rännsnaror som lagen, i Amerika likasom i England, under svanliga förhällanden har i beredskap åt mördare, ännu åtnjuter förmånen af en god helsa, har han ej derföre undgått rättslig behandling. Beskrifningen öfver hans sista uppträdande inför domstolen torde i någon mån utgöra en förklaring på den omständigheten att han, trots sina aderton mord, icke erhållit ofvan antydda upphöjelse. Den senaste rättegången med mr Proctor (för mord å sin hustru) egde rum i ett tingshus vid gränsen till ett indianskt territorium. Fången var ej allenast åtföljd af omkring ett dussin vänner, beväpnade ända till tänderna och Åfast beslutna att intet fällande domslut skulle komma att afkunnas, utan mr Proctor sjelf hade med sig inför domstolen ett Spencergevär och två revolvrar. Om man antager att hvar och en af revolvrarne var försedd med sex pipor, måste det framstå med fruktansvärd klarhet för juryns medlemmar att, oberäknadt Spencergeväret som sannolikt var ämnadt för domaren, fanns bär en kula för hvar och en af dem, i händelse de skulle afgifva ett fällande votum. Under sådana förhållanden kan man ej så mycket undra på att ej juryn gjorde sin skyldighet — hvilket vi naturligtvis, i likhet med alla andra utom faran stående, helst skulle ha sett — utan lät mr Proctor och hans vänner gå sin väg med skotten qvar i sina gevär. Hvem är han? En österrikisk tidning omtalar i följande ordalag en jättelik resande, som för några dagar sedan befann sig på väg till Wien: Han är svensk, 21 år gammal och öfver 7 fot lång. När ban skulle sätta sig, måste han först lägga en tjock dyna, som han förde med sig, på stolen. Hela hans kropp var proportionerad i förhållande till hans längd, fötterna voro mycket stora och fingrarne så tjocka som små aptitsostar. I jernbankupn var han nödsakad att intaga en halft liggande ställning, enär han eljest skulle kört hufvudet upp genom nätet. Den unge resanden, som bar en käpp, tjock som en tamburmajors kommandostaf, var beledsagad af två tjenare. Ett hotell i San Fransisco använder uteslutande qvinlig betjening. Auda från hotellets egare till den som borstar skodonen, från bokföraren till öfverkyparen, tillhöra alla det täcka könet. Hotellets bärare äro starka, tyska fickor, hvilka handtera tunga koffertar med samma lätthet som vanliga bärare. Bokhållaren är en vacker brunett, som har sitt krusiga och kortklippta hår benadt på ena sidan och witzar i kapp med profryttare och börsmän. Skänkens herrskarinna kan laga en Cocktail (en blandning af genever, malörtsdroppar, vatten, is och strösocker) lika så fort som den flinkaste kypare, ja, hon dricker sjelf med, när hon blir uppmanad dertill — hvilket sker minst 50 gånger om dagen, tillfogar elakt en tidning på platsen.