Göteborgsposten – 24 maj 1872, sida 1

Utan egare ). At Edmund Fates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Och medan detta namn upprepades af alla de närvarande magistratspersonerna, öppnades dörren ånyo och mr Barnstaple, vederbörligen iklädd mantel och peruk, visade sig för de förvånade rättsledamöterna. Mr Womersley steg genast fram och presenterade sina kolleger för den utmärkte främlingen, hvarvid en hvar af dem uttryckte sin förtjusning öfver att få göra hans bekantskap och förvåning öfver att se honom närvarande vid detta tillfälle. Denna förvåning tycktes bereda mr Barnstaple stor tillfredsställelse. Han sade att förhållandet med den olyckliga qvinnan blifvit frsmställdt för honom, och då de omständigheter som stodo i sammanhang med hennes sak gjort det fullt tydligt för honom att hon vore föremål för en enskild persons illvilja, hade han velat sjelf infinna sig för att försvara henne. Det fanns en gentleman i salen, hos hvilken mr Barnstaples oväntade uppträdande isynnerhet väckte sensation. Denne var mr Pentweazle. Då han först hörde magistratssekreteraren nämna, att den utmärkte lagkarlen var väntad, kunde han knappt tro sina öron och ansåg det blott som ett skämt. Men då dörren öppnades och mr Barnstaple visade sig, var den lille mannen nära att dåna. Han var mycket väl bekant med den store advokatens personliga utseende, och han hade sett honom vid allt för många tillfällen inför rätta för att ej äfven vara mycket väl bekant med den makt han kunde utöfva till och med på en Londonerjury. Hvad som skulle bli resultatet af ) Forts. fr. N:o 117.