Göteborgsposten – 23 maj 1872, sida 2

Då bantåget klockan elfva anländt, blef det en liflig rörelse, ty med detsamma hade ankommit mr Womersley från Polwerth, åtföljd af en gentleman som ingen kände och uppvaktad af en groom bärande en låda. Ur en andra klassens kupå steg mr Parker tillika med en qvinna, som han skyndsamt följde bort till rådhuset och i hvilken folket trodde sig igenkänna den anklagade. Vidare sågs mr Scoones, magistratssckreteraron, långsamt gå uppför gatan, och mun visste att sessionen inom kort skulle taga sin början. Med samma tåg hade en annan person ankommit som den allmänna nyfikenheten förbisett. En liten avartklädd man hvars långa hår fladdrade öfver hans skuldror hade enländt och begaf sig nu omedelbart i mr Seoones fjät mot rådhuset. Det är onödigt säga att denne man var vår gamle vän mr Pentweazle. — Ändtligen skall då saken bli afgjord, sade den lille mannen för sig sjelf i det han med snabba steg begaf sig utför den långsluttande kullo som leder från jernvägsstationen till staden. Jag tror att jag skall ställa saken till rätta trots de svårigheter jag haft att genomgå. Ah, min vän Grogram, mumlade han; kan jag blott en gång nå dig, tror jag att jag skall låta dig ångra den dag då du vågade öfvergifva min sak. Han måste ha blifvit köpt af Bradstoak — det är klart. Att sälja sig för lumpen vinning! Sådant kan ingifva en afsmak för den menskliga naturen! Men jag tror att jag skall kunna genomdrifva saken utan honom. Det kan ej behöfvas mycket för att dömma qvinnan till fängelse, särdeles med de bevis jag kan framlägga, och om hon blott blir dömd till ransakningsfängelset skall Bradstock gifva med sig, jag är öfvertygad derom. Den klass af skurkar, till hvilken han hör har alltid ett slags obestämd fasa för lagen, och som han nödvändigt måste vara i okunnighet om hvilka kort jag har på hand, om de äro ess eller kungar eller blott tvåor och treor, skall han helt visst komma till mig