Göteborgsposten – 22 maj 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Hvarföre skrattar ni, mr Durston? sade Ellen. Har jag sagt eller gjort någonting så ytterst löjligt? Ni måste tänka på att jag är ifrån landet och ej vara för skarp med er satir. — Huru kan ni tro, miss Wynne, att jag skulle glömma mig ända derhän att försöka vara satirisk med anledning af någonting som ni kunde säga eller göra? Hvad jag skrattade åt var den underbara verkan som er närvaro utöfvade på vår vän. Det var den och ingenting annat — inget rådfrågande af hans annotationsbok, ingen upptäckt om att hans tid ej var disponerad — som så plötsligt bestämde honom för att komma till Cornwall. — Är detta verkligen er mening? sade Ellen rodnande. — Jag är fullkomligt viss derpå, sade Jack, och för att säga er hela eanningen, miss Wynne, var det just ett sådant resultat jeg väntat och för hvilket jag bad att få presentera er för den ridderlige Q. C. Barnstaple. Då han först sade mig att det behöfdes en af de mest framstående advokaterna för mrs Bradstocks försvar, beslöt jag att han skulle bli den mannen. Men huru vinna honom? Jag kunde ha nämnt hvilken penningesumma som helst, och han skulle ha föraktat den. Jag visste att det fanns en mera lockande metall i min gäst deruppe, och jag beslöt att låta denna lockelse utöfva sin verkan. Ni vet resultatet. — Jag vet ej om detta var riktigt öppet spel, mr ?) Forts. fr. N:o 115.