Göteborgsposten – 22 maj 1872, sida 1

— —— ——— — erbjudas mig att erfara mitt öde från ora läppar. Då vi sista gången träffades, miss Ellen, förklarade ni mig fritt och öppet att ni var förlofvad. Jag vet att ni skall göra mig den rättvisan att medgifva, att jag mottog underrättelsen så sansadt jag kunde och ansåg beslutet såsom oåterkalleligt. Jag vill ej berömma mig mycket af hvad som endast höfdes en man att göra, ej heller vill jag tala om huru bitter underrättelsen var eller uppehålla mig vid allt det lidande den förorsakade mig. Jag vill endast säga att jag väntade den och att, såsom ni vet, ni från den stunden tills nu aldrig blitvit besvärad med någon klagan eller bön från mig. Ej heller skall ni bli det nu. Men det tyckes mig att sjelfva den omständigheten, att ni vet kvilket dåd som blifvit begånget och varit närvarande då det blifvit, så att säga, juridiskt skärskådadt af en advokat, bevisar att ni sannolikt ej betraktar det der särskilda ämnet på alldeles samma sätt som då det sist afhandlades af oss båda. Jag begär ingenting — jag yrkar ej på några afslöjanden, jag endast säger: om förlofningen mellan er och mr Scorrier är bruten genom den roll han spelat i den sak som nyss varit på tal, så beder jag er tänka på mig såsom en person, hvars hjerta är uppfylldt af er bild, och som aldrig intill sista ögonblicket af sitt lif skall kunna betrakta en annan qvinna med samma ögon! Ellen stannade för ett ögonblick under deras promenad vid hvarandras sida i Templeträdgården och yttrade derefter : — Jag erinrar mig fullkomligt väl det sätt hvarpå ni upptog mina ord då vi sista gången samtalade, mr Durston, och jag har hvarken blifvit det ringaste förvånad eller harmsen öfver hvad ni nyss segt. Det är fullkomligt naturligt att ni som är en hederlig man skall tvifla på att jag kan hysa samma känslor för mr Scorrier som jag gjorde innan han gaf vika för den frestelse som mötte honom; det är lika naturligt att ni, i betraktande af det förtroende jag gifvit er, och då ni, såsom jag känner och på allvar tror, gör mig den äran att hysa en uppriktig