27 sistl. April, vid hvilken tid han hade anställning hos Pettersson och då han hade i uppdrag att hemta dennes post, öppnat ett till Pettersson adresseradt bref och ur detsamma tillgripit 9 rdr, hvilken förseelse Lindström till en början förnekat, men sedan erkänt. Derjemte upplyste Pettersson att Lindström, enär Pettersson under ifrågavarande tilltälle varit bortrest, blifvit af bokhållaren A. M. Asproth, hvilken är anställd hos Pettersson, tillsagd att aflemna penningarne, hvilket han dock ej velat göra på den grund att Pettersson varit borta. Deremot hade Lindström aflemnat brefvet, som varit rekommenderadt, men hade icke ens Pettersson, då han hemkommit d. 2 d:s, kunnat erhålla penningarne förr än han sändt bud till Lindström, hvilken emellertid erhållit anställning hos emigrantagenten John Andersson. I anledning häraf hörd har Lindström uppgifvit att sedan han, såsom vanligt, afhemtat Petterssons post hade han efter återkomsten till kontoret öppnat brefvet, såsom han ofta förr gjort. Då brefvet, som varit orekommenderadt, innebållit 9 rdr hade han uttagit dessa penningar för att vid Petterssons hemkomst tillställas denne. Han erkände att han af Asproth visserligen blifvit tillsagd att aflemna penningarne, men ansett sig icke böra göra detta, hvarför han äfven blifvit af Asproth aiskedad. När Pettersson hemkommit hade Lindström varit så upptagen af göromål att han ej genast hunnit uppsöka denne. Han ansåg emellertid att angifvelsen tillkommit för att han, som blifvit kallad att höras såsom vittne i ett mot Pettersson vid poliskammaren anhängigt mål för begagnande af olaga emigrantombud, skulle blifva jäfvig. Lindström inlemnade nu äfven till poliskammaren en genstämning å Pettersson med begäran att denne måtte ställas till ansvar för det han d. 10 sistl. April uppbrutit ett till honom från Alfvestad ankommet bref, som varit af stor vigt för Lindström, enär det angick en plats för denne, hvilken han genom brefvets fördröjda emottagande gått miste om och yrkade han derför samma laga ansvar å Pettersson som denne för lika beskaffadt fel yrkat å honom. Härom hörd har Pettersson medgifvit att han öppnat brefvet, som blifvit lagdt på hans pulpet, men pästod att öppnandet skett af misstag innan han närmare eftersett adressen. Sedan han funnit misstaget hade han lagt brefvet i ett annat rum, der Lindström brukat uppehålla sig, men hade ingenting nämnt till denne derom. Poliskammaren beslutade att en skrifvelse skulle aflåtas till kgs befhde med anmälan om ofvannämnde af Frans Pettersson och Carl Oscar Lindström begångna förseelser på det de måtte blifva skilda från sina befattningar vid emigrantbefordringen. I öfrigt remitterades den vidare ransakningen till rådhusrätten och tillätos båda de tilltalade att under tiden vistas på fri fot. Oärlig skänkjungfru, Engelska sjökaptenen B. Lenny, förande briggen Wavingå liggande vid Barlastkajen, hade anmält att d. 14 d:s inne å nykterhetsvärdshuset i huset n:r 86 i Majornas 2:a rote genom fickstöld från honom tillgripits en pung innehållande penningar till ett belopp, som han icke bestämdt kunde uppgifva. För detta tillgrepp anhölls redan samma dag ogifta Christina Landström, anställd å ifrågavarande värdshus, och uppgaf hon vid det med henne anställda polistörhör att Lenny, som uppehållit sig å värdshuset hela e. m. nämnda dag, på afton råkat i slagsmål med en stufvare, hvarunder Lenny på golfvet tappat penningpumgen, som hon då upptagit. Hon hade genast derefter blifvit af sin husbonde sänd att hemta folk för att föra Lenny, som varit öfverlastad, ombord å hans fartyg samt hade under det hon var borta Lenny saknat sin penningpung och tillkallat polis, som vid hennes återkomst uppehöll sig i rummet, hvarför hon af fruktan att blifva antastad för stöld i en soffa undangömt pungen om hvars innehåll hon icke tagit kännedom. De tillkallade poliskonstaplarne ha emellertid upplyst att de genast tillfrågat Landström vid hennes återkomst om hon innehade pungen, hvartill hon nekat, men hade då den ene konstapeln observerat att Landström gömt något i en soffa, hvarför han undersökt densamma och deri funnit pungen med inneliggande 9 rdr 75 öre. Kapten Lenny har dock derefter ytterligare uppgifvit att den honom frånstulna pungen innehållit minst 50 eller 60 rdr, hvarför Landström ånyö hördes och då hon omsider erkände att hon efter att hafva kommit i besittning af pungen uttagit de i ena delen af densamma förvarade penningar, som hon gömt i sin klädning, men att hon under vägen till polisvaktkontoret midt för Gamla Varfsgatan bortkastat dessa penningar, hvilka sedan ej kunnat återfinnas. Målet remitterades till rådhusrätten och blef Christina Landström, som skiljts från sin plats å meranämnda nykterhetsvärdshus, införpassad till cellfängelset.