Göteborgsposten – 18 maj 1872, sida 6

AV Har lord ÖGranville a engelska regeringens vägnar föreslagit, att tvisten skulle lösas genom en tilläggsartikel till Washingtonsfördraget, hvilken skulle ratificeras af engelska drottningen och amerikanska senaten. Ilvarken lord Granville eller Gladstone meddelade dock parlamentet innehållet af denna tilläggsartikel, men det förklarades likväl, att den skulle vara tillfredsställande för Eogland. Deremot telegraserar Times Filadelfiakorresp. att den skulle gå derpå ut, att de båda nationerna skola till principen ömsesidigt förpligta sig, att inskränka de anspråk på skadeersättning, som kunna göras mot en neutral för neutralitetsbrott, såsom nu mot England, till de direkta följderna af sådan försumlighet; och skola i enlighet med denna princip de i Gåndve väckta indirekta anspråken återtagas. Detta förslag, eller någonting liknande, har presidenten Grant öfverlemnat till senaten, som pröfvar och uttalar sig öfver alla fördrag. Då telegrafen berättat, att Grant bifogat remissen sitt godkännande af förslaget, är detta falskt skönfärgeri; ty sjelfve lord Granville vågade icke säga mera, än att just den omständigheten, att Grant hänsköt frågan till senaten, innebar hans godkännande och om det riktiga i den uppfattningen kunna meningarne vara delade. Förslaget kan endast gå igenom i acnaten, om det får en majoritet af 23-delar af denna korporations medlemmar, Times uttalar i detta hänseende grundade betänkligheter. Senaten omfattar neml. 74 medlemmar, af hvilka 14 räknas som demokrater, under det att en hälft eller mera, bland hvilka Sumner, Schurz, Trumbull, tillhöra den del af republikanerna, som är i opposition mot Grant. Dessa senare skola naturligtvis gerna vilja bereda Grant ett nederlag i Alabamafrågan, för att höja sin presidentkandidat Horace Greelyes apparenser; och eftersom 25 personers minoritet innebär sakens förkastande, eller åtminstone dess förvridning, så kan man ej för sig dölja, det utsigterna äro ringa. Inom engelska parlamentet behandlade de båda oppositionsledarne lord Derby och Disraeli de två ministrarne med en öfverlägsenhet, som är i mer än ett hänseende betecknande. Disraeli talade om, att man väl finge ha öfverseende (forbearence) med regeringen under ännu fjorton dagar; och båda öfverensstämde de deri, att de ville först taga del af den officiela depeschvexlingen, innan de kunde uttala sig öfver regeringen. Den gamle John Russel var mycket morsk, hvilket var desio naturligare som Unionsregeringen i sin cass, eller skrifvelse till Geneverdomstolen, särskilt utpekat honom såsom den, hvilken under sin ministör blundat för sydkaparnes utlöpande ur de engelska hamnarne; men i sin vrede träffade han spiken på hufvudet, då han sade, att de indirekta fordringarne skulle återtagas genom ett formligt aktstycke och icke genom en undanflykt, i hvilken amerikanska regeringen tyckes finna nöje, och då han tillade: Saken tyckes mig vara en fråga mellan kronans heder här i landet och general Grants val till Förenta Staternas president; för min del föredrager jag H. M:ts ära — jag föredrager detta lands ära och anseende framför general Grants återval. Mr Bass har i Underhuset föreslagit upphäfvandet af bysättningstvång för skuld, hvilket som bekant ännu består der i landet, hvarest de rika klasserna också beherrska lagstiftningen. Förliden Lördag anlände Kristina Nilsson till Liverpool från Newyork. Sömmerskorna i London — och deras antal är oerhördt — hota med att göra strike, om de icke få förhöjd aflöning. Från Chiselhurst skrifves, att kejsar Napoleon skall i sommar besöka Wiesbaden, åtföljd af kejsarinnan. Hans läkare, d:r Conneau, bar föreskrifvit honom denna kur. Det är först om Måndag som Fran krikes nationalförsamling skall företaga debatten om Rouhers förut omnämnda interpellation. Thiers ämnar sjelf uppträda och besvara Rouher, för hvilket ändamål han insamlar matorialier. Rouher samlar också dylika, och han har haf en mängd öfverläggningar med forna ministrar och föredragande öfver budgeten. Den af dAudifsret-Pasquier så skarpt angripna militärförvaltningen står på hans sida och förser honom med upplysningar. Detmåste komma att bli en glänsande parlamentarisk duell mellan dessa båda män, Rouher och Thiers, hvilka äro bland Frankrikes främste och i dialektiskt hänseende ypperste talare. Det säges nu att general Cissey skall, allt oaktadt, qvarståsom krigsminister, emedan Thiers ej vill släppa honom. Försvararen af Strasbourg, general Uhrich, har nu, på grund af undersökningskommissionens klander mot honom, äfven i en skrifvelse till Thiers begärt att bli stäld inför krigsrätt. Marskalk Bazaine har hos tyska regeringen begärt, det denna måtte tillåta tyska officerare genom vittnesmål aflägga intyg, att marskalken icke frukosterat med prins Friedrich Carl, såsom det emot honom uppgifvits.