Ty stort är ju icke blott ett folk, som eröfrar vidsträckta områden, utan ännu mer det, som i stilla medborgerlighet samvetsgrannt vårdar sina minnen och sin framtid. Låtom oss derför äfven i våra hem hålla den nämnda heliga elden vid lif, att den icke må utsläckas af dagens lumpna äflan, så skall välsignelse hvila öfver vårt arbete, huru ringa det än är, riket i frid blomsta och Gud vara med oss, såsom Han varit med våra fäder. Ja, hålle Han, den allsmäktige och barmhertige, sin skyddande hand öfver konung och land! . liv Mannerskants, som vid hr L. J. Hiertas ännu fortfarande sjuklighet, var kammarens ildste tillstädesvarande ledamot, frambar derefter kammarens tacksägelse och välönskningar med följande tal: hrän Andra kammarens samtliga ledamöter får jag, såsom den äldste här närvarande ibland dem, till lder, hr erkebiskop, framföra uttrycken af vår gemensamma tacksamhet, såväl för de innehållsrika och betydelsefulla samt om Eder vänskap och välvilja för oss vittnande afskedsord, som Ni nyss har uttalat, som ock för det utmärkta sätt, hvarpå Ni icke blott under den riksdag, som nu slutar, utan ock under sex föregående riksdagar har fört ordet ibland oss, och, såsom vår högt aktade och värderade talman, med oförtröttadt nit har ledt våra af starka meningsbrytningar ofta genomkorsade öfverläggningar till många vigtiga, för vår samhällsutvecklings befästånde och befrämjande nyttiga beslut. Det ansvarsfulla uppdrag, som varit Eder anförtrodt, har Ni — jag kan med full tillförsigt säga det i denna skiljsmessans stund då meningsstridernas sorl lagt sig — till stor belätenhet för oss alla uppfyllt. Det kan väl hända att en och annan gång någon uppkommen misstämning upprört den annars jemna ytan, men detta har varit öfvergående och på djupet, i våra hjertan och i vår öfvertygelse, hafva vi alla kännt oss lugna, trygga och tillfredsställda, att finna oss hafva till vår ledare en man, som vi alla måste erkänna, genom sina egenskaper såsom den mest skicklige dertill ibland oss; och det är säkert att de ibland oss, som möjligen komma hit tillbakä, just genom saknaden efter hvad de mistat, men icke kunnat återfå, skola lära sig att rätt högt uppskatta värdet af hvad de förut haft den sällsynta lyckan att ega. Inom hvarje fritt rädplägande och lagstiftande församling fordras att en sammanhållande kraft finnes, som förstår och förmår att göra sig gällande och förhindra godtycke och missnöje att skaffa sig insteg; och den kraften har under de år, som det nya statsskicket gjort sitt pröfvande lärospån, haft sin utgångsoch föreningspunkt hos Eder, hr erkebiskop, som, stående sjelfständigt fast på det rättas säkra grund, stark i Eder egen öfvertygelse och lifligt känslig för framgången af allt hvad Ni sjelf ansett godt och nyttigt, dock gifvit hvarje annat berättigadt sträfvande sitt, efter Eder uppfattning, fullt rättvisa erkännande samt med förtroendeta och vänskapens starka band slutit oss alla tillsammans ikring Eder och på samma gång till hvarandra inbördes. För denna förenande verksamhet, som Ni ibland oss utöfvat, äre icke blott vi, som kännt dess inflytelse, Eder stor tacksamhet skyldige, utan äfven de, som komma här efter oss, likasom hela vårt land — skola derför blifva Eder tacksamt förbundne, om, som vi vilja tro, den eniga samverkan på skilda vägar emot samma det allmänna hästas mål, som under Eder ledning började, äfven tramdeles kommer att råda inom denna kammare. Hvad Ni för oss varit och ibland oss uträttat, det vilja och skola vi, som nu med saknad skiljas från Eder, i kärt och dyrbart minne hos oss gömma; och den lyckade bild af Eder, som af mästarens hand på duken återgifven, nu också står här framför oss, skall, enligt vårt erbjudande och Edert dertill redan lemnade samtycke på lämplig plats inom vårt samlingsrum anbringad, äfven till våra efterträdare under en lång följd af stundande riksdagar bevara hågkomsten af Andra kammarens förste talman och ständigt erinra om, huru han, sig till heder och utmärkelse. hela vårt sambälle till gagn och nytta samt till efterföljd för dem, som en efter annan skola intaga den plats han ibland oss innehaft — väl har uppfyllt sitt vigtiga kall ibland oss, genom att vid begynnelsen af det nya samhällsskick, hvars verkningar vi hoppas ända in i en sen framtid skola bringa lycka och välsignelse öfver vårt kära fädernesland — kraftigt och verksamt har bidragit att leda detsamma in på den enda rätta vägen — den lugna, fredliga, lagliga utvecklingens väg. Till sist anhälla vi, alla tillsammans och hvar och en för sig, att fortfarande i Eder vänliga hågkomst få vara inneslutna och tillönska Eder nu i afskedets stund helsa och trefnad i Edert hem och lycka och framgång i alla de enskilda eller allmänna törehafvanden, hvaråt Ni nu går att egna Eder tid och Eder verksamhet.