Göteborgsposten – 18 maj 1872, sida 1

Bref srån Paris. (Forrespondens till Göteborgs-Posten.) Paris d. 25 April) Det tyckes nästan som man borde vara så van vid otäcka mordhistorier i allmänhet och hemska samiljedramer isynnerhet här i Paris, att man icke särdeles skulle akta på, när någon ny katastrof inträffar. Men. likväl har skandalen alltid privilegiet att utgöra en great attraction och om dertill kommer att de som spela med i tragedien äro folk af verld, så finnes det icke någon menniska i hela Paris, som ej talar derom, såsom händelsen i dessa dagar varit med mordet vid rue des EcolesHandlingens gång är densamma som den brukar vara: en bedragen äkta man finner bevis på sin hustrus otrobet, beger sig till det hus der hon brukar sammanträffa med sin älskare, sparkar upp den stängda dörren och dödar sin hustru. Ålskaren flyr med lifsfara undan längs med en takränna och räddar sig sjelf, qvarlemnande sin medbrottsling — en situation som ingen författare skulle våga framställa på scenen, dels emedan en sådan feghet skulle anses alltför onaturlig och dels emedan det alltsedan urminnes tid hört till den dramatiska traditionen att framställa icke ålskaren men mannen i en liflig dager; och ovedersägligen är det den som flyr och ej den som förföljer som är den hvilken snarast kan göras till föremål för åtlöje, om åtlöje här vore på sin plats. Emellertid är hon död i natt, den stackars madame Dubourg, och hennes sorgliga slut befriar henne från att bli för strängt dömd. Dessutom omtalas hvarjehanda romantiska, eller romantiserade, förhållanden, som kunna tjena såsom förmildrande omständigheter. Hon hade före sitt giftermål varit förälskad i hr Sylvain de Pröcorbain, som var en ung man af god familj men utan förmögenhet. De skola till och med ha varit förlofvade, då hennes slägt öfvertalade eller tvang henne att bryta denna förbindelse och gilta sig med grefve Dubourg, som är en rik godsegare. Efter sitt giftermål sammanträffade hon med den unge mannen, som under tiden hunnit få någon plats vid Seineprefekturen, och — det gick som det gick. När mannen dödat henne i stället för den bortflydda älskaren — hon hade icke mindre än sju sår i bröstet och underlifvet tillfogade med en stilet — var hans första tanke att skicka till henne en prest och en läkare, hvarefter han öfverlemnade sig sjelf i rättvisans händer. Mr de Pråöcorbain deremotj befinner aig i London och lärer väl ej i brådkastet återvända till Paris och utsätta sig för ett attentat. Ty det är intet tvifvel om att, när saken i början af nästa månad förekommer för assisdomstolen, juryn skall enhälligt frikänna mördaren; detta ligger ej blott i lagens anda utan äfven i dess bokstaf. Iadicierna till hvad Code Napoleon kallar Åconvorsation ceriminelle äro här alltför tydliga att tillåta någon tvekan, och att vid ett dylikt förhållande den förorättade maken har rätt att bestraffa äfven med döden den ena eller begge af de brottsliga, är i lagen formligen erkändt. — Madame Dubourg ) Införandet af ofvanstående bref har af brist på utrymme kommit att fördröjas. Red. af G.P,