svårt att bestämma? när det icke är grundlagsenligt tillåtet att yttra sig rörande en fråga om hvilken beslut fattats, då afsigten med yttrandet ej är att upprifva det fattade beslutet. Ingenstädes i grundlagen äro motiverade reservationer förbjudna, och i ståndsriksdagarnes protokoller förekomma många. sådana reservationer, hvilka ock från motsidan till besvarande upptagits. Men grefve Posse, som yttrade sig med mera patos än vanligt, begick det telet att säga, att enär reservationsrätten ingalunda kunde betraktas såsom ett medel för att i en fråga få behålla sista ordet, så yrkade tal. att sfrib. Gripenstedts yttrande icke skall i protokollet få inflyta. Det behöfver icke sägas, art de många inom kammaren? som misstyckt hvad frih. G. yttrat i fråga om grundskatterna, och för hvilka grundlagen är till innehället söga bekant, högljudt och hänryckt instämde i grefve Posses yrkande. De äro visserligen ifriga anhängare af den fria yttranderätten, men nu var den för dem besvärlig, och derföre hade de ingenting emot den af grefve Posse påyrkade uteslutningen, hvilken äfven af hr Sven Nilsson påyrkades. Men derjemte framkom han med en mycket advokatorisk tolkning af 52 R. O., hvilken väl berättigar ledamöterna att yttra sig i allaå frågor som under öfverläggning komma-: hvaremot den fråga öfver hvilken frih. G. yttrat sig icke nu var under öfverläggning. Enligt en sådan tolkning skulle ingen ledamot ega rätt yttra ett ord om en redan behandlad fråga, hvarjemte tal. alldeles förbisåg att i samma paragraf tillägges hvar och en ledamot rättighet att yttra sig till protokollet om lagligheten af allt som inom kammaren sig tilldrager. De i riksordningen hemmastadda och tilllika från partihänsyn befriade, såsom häradsh. Carlön, prof. Ribbing, redaktör Gumeelius, prosten Ljunggren och kommerserådet Sjöberg, motsatte sig på det bestämdaste den af grefve Posse yrkade uteslutningen (Sven Nilsson och några till hade yrkat på hela diskussionens uteslutning), framhållande dels hvarje ledamots rätt att uttala sin särskilda mening, och dels det betänkliga deri, att genom uteslutningar kunna oskadliggöra en del saker som inom kammaren timat. För öftigt vore det omöjligt att uppdraga någon teori för hvad en reservation bör, eller icke bör, innehålla. Sedan v. talmannen, erinrande om föreskriften i 76 8 R. O., förklarat sig icke kunna framställa proposition på grefve Posses yrkande, och ingen hade något att häremot invända, öfvergick kammaren till dagordningen.