Riksdags-Kaleidoskop. XXVII. Den 13 Haj. Under Andra kammarens sammanträde förliden Fredag, sedan åtskilliga gemensamma voteringar blifvit verkställda, inträffade en händelse som åstadkom stor uppståndelse i kammaren och som utan tvifvel skall väcka stort uppseende äfven utom densamma. Sedan v. talmannen, som för tillfället ledde förhandlingarne, anmält att frih. Gripenstedt begärt ordet för att afgifva reservation mot kammarens under det nästföregående sammanträdet fattade beslut rörande grundskatternas afskaffande, uppträdde friherren, tillkännagitvande att då han mot det nyssnämnda beslutet ville reservera sig, ansåg han sig till bemötande böra upptaga de under den föregående diskussionen af häradsh. Dufva uttalade satser och åsigter, enär tal. antog att det hufvudsakligen var på grund af dessa som kammaren fattat sitt beslut. Den kritik tal. nu anställde var både skarp och skarpsinnig, och genom den blef det åskådligt hvad jag i mitt törra bref antydde, nemligen att hr Dufva icke haft tid att grundligt sätta sig in i frågan och utan omsorgsfull pröfning tagit de åsigter för goda, som grundskatts-afskaffarne uppställa som dogmer. Under det trih. Gripenstedt hade ordet, uppkom emellertid en liflig rörelse i kammarön. Många ledamöter tillhörande majoriteten misshagade det högeligen att denne framstående statsman ändå mera fullständigt än förra gången ådagalade det oberättigade i anspråket på grundskatternas afskassande; andra ansågo att en motiverad och polemisk reservation icke var grundlagsenlig — ett så allmänt blöddrande i grundlagen torde man sällan få se -— och då några ledamöter begärt ordet, så erinrade v. talmannen, sedan frih. G. slutat sitt yttrande, att grundlagen väl lade hinder i vägen för någon ny öfverläggning i frågan, men han ansåg dock hvarje ledamot oförhindrad att, enligt 52 8 R. O., fritt yttra sig om lagligheten af allt som inom kammaren tilldrog sig, hvadan han icke ville förvägra någon ordet. Derefter uppropades grefve Arvid Posse, som förklarade sig vilja protestera emot framkallandet at en ny öfverläggning rörande ett redan afgjordt ärende. Riksdagsordningena 60:de paragraf förbjöd uttryckligen hvarje försök att genom ny öfverläggning upprifva ett sattadt beslut, och det åsyftade väl icke heller frih. G., men tal. trodde icke att någon vore berättigad att såsom nu skett till bemötande upptaga under öfverläggningen anförda skäl. Om frih. G. dertill vore berättigad, så egde ju ock den, mot hvars yttranden anmärkningarne riktades, rätt att i sin ordning besvara dem, och så vore öfverläggningen åter i gång. — Om grefve Posse dermed slutat, så hade han betett sig klokt, ehuru det väl blifvit