ste vi komma ihåg, och det blir nödvändigt för oss att berätta honom historien helt och hållet, ej uteslutande någonting. Han måste ej blott få del af fakta för sin argementering, utan vi måste vinna honom öfver på vår sida genom att visa honom huru stort förtroende vi hysa för honom. Samtycker ni härtill? i — Om ni råder mig dertill, så samtycker jag. — Jag betviflar då ej att vi skola lyckas. Han bor här i samma hus, och om ni kan förströ er med tidningarae under det jag är borta i fem minuter, så skall jag gå ner och tala med honom samt derefter skyndsammeligen meddela er resultatet af mitt samtal med honom. Ellen smålog bifallande, och Jack Durston skyndade ner för trapporna. XVIL Mr Barnstaple hade en mycket vacker våning, hvilket dock ej kunde upptäckas af det första rum man trädde in uti, ty detta var alldeles naket, förutom en pulpet som stod i en vrå och der bredvid en stol hvarpå en gosse satt. Denne gosses sysselsättning var att öppna dörren och säga osanningar om sin husbonde för främlingar som ej hade rätt till entråe. Efter att ha passerat genom detta rum kom man till två dörrar, en åt höger en åt venster. I rummet till höger satt mr Barnstaples skrifvare, som varit hos sin herre i många år allt ifrån den tid han inträdde på sin bana. Också hade i samma mån som husbondens rykte och kunder ökats äfven skrifvarens välstånd tilltagit, och mr Libby hade nu både penningar innestående i banken och ett eget hus vid Bernardstreet. Jack Durston ringde på kleckan och passerande förbi gossen, som mottog honom med ett igenkänningsgrin, gick han rakt in i mr Libbys rum. Fet och skinande satt mr Libby vid ett skrifbord, fullt af bref och dokumenter.