Göteborgsposten – 16 maj 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund PFates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Gör alldeles hvad jeg säger, hvarken mer eller mindre, sade mr Grogram, upprepande frasen. Skall jag göra alldeles hvad den lille mannen säger mig? Hvad beträffar att gå till postkontoret och hemta de fem punden, skall jag visserligen göra det genast. Nej, jag måste vänta och träffa George först, och framför allt måste jag tänka på hvad jag skall säga honom. Har man någonsin kunnat tänka sig en sådan liten rackare? Med den allra största köld skrifver han till mig att jag skall sälja min gamle kamrat och låta honom rusa rakt i armarne på polisen! Sådant är för honom ingenting; han skulle ha sålt sin egen far om det varit något att förtjena på; det vill säga, tillade mr Grogram eftertänksamt, så vida han någonsin haft en far, hvilket jag är böjd att betvifla. Jag har oldrig sett någon menniska af det mönstret förr. Hvad är att göra? Det här brefvet har alldeles vändt mig ifrån den lille mannen till George igen. Hvad som är säkert är att jag ej kan sälja honom. Väl kan jag vara usel, men en sådan usling är jag ändock ej. Jag är ledsen vid det här kompanjonskapet — jag skall försöka slå mig ut på egen hand. Jag skall taga de fem punden, de äro så goda som sex veckors underhåll, betalta i förskott, och skola sätta mig i stånd ett höra mig för och se mig omkring efter någonting som passar mig. George och den lille mannen få utkämpa striden bäst de kunna. Jag undrar hvarföre han vill att ) Forts, fr. N:o 109.