Göteborgsposten – 14 maj 1872, sida 2

d. 26 Febr. 1823 och fick kardinalshaften d. 22 Juni 1866. Hvilken tanke döljer sig bakom detta glatta, fina, ännu ungdomliga ansigte? Man ser genast på den fjrnäme mannen, att han icke hör till dem, som i hemlighet späka och pina sitt kött till Guds ära och kyrkans sörherrligande. UIan har eu skarp, nästan hotande blick, i hvilken ej finnes något spår af verldsförsakelsens mörka glöd. Nej, han sätter i fullaste mått värde på denna verlden och hans sympati tillhör de mäktige, som öfvervinna verlden, för att sticka henne i sin egen ficka. Clodwig Carl Victor, furste af HohenloheSchillingfurst, prins at Ratibor och Corvey, född d. 31 Mars 1819, är ärftligt riksråd i konungariket Baiern och statsminister dersammastädes. Detta vill i och för sig icke säga mycket; men det är af desto större betydelse, att han ej allenast är en varm vän till Bismarck, utan äfven en högt benådad favorit hos enkedrottningen i Baiern, den preussiska prinsessan Maria, som låter sin son, konung Ludvig, öfverlemna sig åt alla de njutningar, som hans konstsinne förskaffar honom, under det hon sjelf i hans namn styr Baiern. Det är furst Clodwig, som afslutat de statsfördrag med Bismarck, hvilka ledde till Baierns mediatisering, och i Berlin har han såsom vice president å riksdagen bidragit till att skaffa det tyska parlamentet den nödiga autoriteten. ln tredje broder är prins Constantin Victor Alexander, född d. 8 Sept. 1828. Denne Hohenlohe har slagit sig ned i Wien, der han är kejsar Frans Josefs mest afhållne, oumbärlige vän, kejserl. kongl. geheimeråd och generalintendent, riddare af Gyliene Skinns Orden, österrikisk generalmajor och kejsarens förste öfverhofmästare. Man kan nästan aldrig taga ett blad i handen, hvari något berättas om Frans Josef, utan att prinsen af Hohenlohe nämnes först bland H. M:ts ledsagare; han är kejsarens rådgifvare, hans guide, phalosovher and friend. Han förde pennan för kejsaren i Nicolsburg och han var ett hemligt vittne till konferenserna i Salzburg (mellan tyske och österrikiske kejsaren). Det är han, som undervisar kejsaren om, hvad som är en regents pligter, och han understödjer af bästa förmåga den tyska minister, som f. n. sitter vid rodret i Wien. En sjerdo broder är prins Victor Moritz Carl, född d. 10 Febr. 1818, som ej är någon mindre person, än hertigen af Ratibor, furste af Corvey, medlem af Herrehuset i Preussen, k. preussisk generallöjtnant. Han har enl. arfsöfverenskommelse öfvertagit en del af de Hohenloheska samiljegodsen i Schlesien och särskilt godsen Zembowitz och Kieserstädtel. Ilan spelar en betydande roll i det nya Tyskland. Under det hans bröder söka att genom kyrkan och staten kasta ny glans öfver slägten, har han slutit sig till de makter, som reglera de stora kapitalflodernas lopp och lyckliggöra folken med lån. Hans namn är oåtskiljeligt knutet vid d:r Strousbergs. En syster är prinsessan Theresa Amalia Juditha, född d. 19 April 1816 och gift med sin kusin, furst Friedrich Carl Joseph af IIohenlohe-Waldenburg, och denne IIohenlohe är — adjutant hos kejsar Alexander af Ryssland. Han är född d. 5 Maj 1814, och förutom sin värdighet som rysk generallöjtnant bar han äfven titeln at arfs-riksmarskalk i Wärtemberg. En annan syster är prinsessan Amalia Adelheid. De båda systrarne äro lutheraner, under det bröderna äro katoliker. Huru skulle denna familj också kunna vara en verldsmakt, om den icke sträcker ut sin högra arm mot Rom, den venstra mot Wittenberg: En kusin till dessa är hertigen af Ljest, hvilken förstått att hand i hand med hertigen af Ratibor kringgärda det guldberg, hvarifrån den ädla metallens floder utgjuta sig öfver nationerna. Han blef vid konung Wilhelms tronbestigning gjord till hertig; han eger enligt familjeöfveronskommelsen de Hohenloheska fideikommissen i Schlesien och dessutom furstendömet Hohenlohe-Oebringen i Schwaben. IIans namn är mera bekant på börsen, än i statsmännens kretsar, fastän han en tid varit v. president på den nordtyska riksdagen. Han var som bekant inblandad i det rumeniska jernvägslånet, och baviset på den Hohenloheska slägtens makt var, att hertigen af Ujest med anledning af dessa jernvägar satte hela den europeiska diplomatien i rörelse och var nära att framkalla ett orientaliskt krig, tills han sålunda hann att rädda sina penningar. En hvar torde härat inse, att en Hohenlohe såsom påfvo skulle kunna vara en sak af ganska betänklig art. Enligt ett af gårdagens telegram från Frankrike, skall krigsministern general de Cissey komma att afgå, hvilken händelse är isynnerhet betecknande derför, att den är den första scenen i det sensationsdrama, som man