återstående lif, och de vilja ha mig att göra alldeles motsatta saker! Nå jag tror då ej George om att angifva mig. Han var en resonlig karl i fordna dagar, George, och fastän han nu är litet bortkollrad för sin hustrus skull, bör han kunna inse att det ej är mitt fel, och han skall nog ej bringa en gammal kamrat i nöd igen! Ieke så med den lille mannen, som är nätt opp den elakaste och säkerligen den hämndgirigaste varelse som går i två skor. Blott han får reda på — och han tager reda på allting, han synes kunna tränga in i allt som en mejsel — blott han får reda på att jag ställer mig på Georges sida skall han skrika polis! genast. Naturligtvis står han ej alldeles ren i affären sjelf; men han har fullt upp af penningar och kan lefva hvar som helst utomlands eller hålla sig gömd hemma tills saken hunnit bli nertystad. Fullt upp af penningar, ja. Det är en annan sak som också får tagas med i räkningen: jag har mitt veckounderhåll af den lille mannen, och det kommer mig mycket väl till pass isynnerhet som jag ej har någonting annat att lefva af. George gifver mig ingenting; han har ingenting sjelf, förmodar jag, utom hvad han förtjenar på hvad han kallar hederligt arbete. Hederligt arbete betalar sig ej bra, så vidt jag vet, och jag tror derföre att detär fördelaktigast . hålla sig till den lille mannen och låta George fara. Men huru skall det gå till? Flytta till en annan bostad, säger den lille mannen; men George skall taga reda på mig hvart jag än flyttar, så länge jag håller mig qvar i staden. Det gör mig riktigt ledsen, fortfor Grogram i det han skakade på hufvudet, det gör mig riktigt ledsen att George slagit om och blifvit hederlig. Vi kunde ha gjort vackra effärer tillsammans om han varit densamme som i gamla tider. Jag skulle då ha kastat den lille mannen öfver bord. Men det tjenar ingenting till att tänka på det nu. Hvad jag behöfver tänka på är hvad jag skall säga till George Bradstock då han kommer och frågar mig om sin