ev ———— —— — 66 afgaf en reservation mot kammarens beslut i frågan om grundskatterna, i hvilken reservation hr friherren hufvudsakligen vände sig mot de skäl och sofismer, af hvilka hr Dufva begagnade sig under diskussionen om nämnda fråga, och hvilka friherren med en obeveklig och stundom något obarmhertig logik reducerade till deras rätta värde. Denna reservation upptogs synnerligen illa af den i grundskattefrågan segrande majoriteten, och en mängd talare begärde derför ordet, hvilket gaf vice-talmannen, hr Mannerskantz, som för tillfället innehade talmannens plats, anledning till att anmärka, att grundlagen väl syntes honom lägga hinder i vägen för någon ny öfverläggning, men att han likväl ej ansåge saken fullt bestämd, hvadan han endast uttalade en önskan, att man måtte afstå från diskussionen. Grefre Posse, som derpå fick ordet, yttrade, att han ej ville upprifva öfverläggningen, men att han icke trodde det öfverensstämma med grundlagens mening, att man i en reservation skulle få upptaga andras skäl tiil vederläggning. Han trodde derför, att frih. Gripenstedt öfverskridit sin befogenhet, och nedlade en skarp prostest mot hans reservation, hvilken han yrkade ej måtte intagas i protokollet. I samma syfte yttrade sig-äfven hrr Sv. Nilsson i Österslöf, frih. Ericson och Jan Andersson, hvilka också yrkade, att reservationen icke skulle intagas i protokollet. Hrr Hedin, Carl Ifvarsson, Ola Jönsson, Gumelius och Törnfelt ogillade äfven reservationens form, oaktadt hvilket de begge senare talarne bestämdt yrkade, att reservationen likasom hvarje annan diskussion skulle intagas i protokollet. Hr Carlän deremot ansåg, att man enligt grundlagen egde rätt att afgifva en motiverad reservation och att dess intagande i protokollet icke kunde vägras, och likaså hr Ribbing, oberoende af om reservationen varit lycklig eller icke-. Hr Ljunggren fann ingenting grundlagsvidrigt i att reservanten upptagit motskälen till vederläggning, men väl i att undertrycka reservationen, ty det skulle blifva ett mycket farligt prejudikat på att majoriteten egde att undertrycka minoritetens åsigter och inskränka den fria ytiranderätten. Hr Sjöberg, med hvilken hrr Adlersparre, Wikberg och Dahm instämde, ansåg det vara svårt att bestämma gränsen mellan hvad en reservation får innehålla eller icke och kunde icke finna, att grundlagen lade några hinder för att vid en reservation foga vissa betraktelser, ty enligt den samma egde man rätt att fritt yttra sig till pretokollet. Att besluta reservationens utgående ur protokollet ansåg äfven han vara ett farligt prejudikat och icke böra förekomma annars, än när alla voro derom ense. Han hemställde derför, om icke diskussionen kunde slutas, helst som talmannen skulle komma i en obehaglig ställning, då han svårligen kunde framställa proposition på reservationens utgående. Detta blef också utgången, ty talmannen törklarade sig efter diskussionens slut, på grund af 52 och 76 SS Riksdagsordningen, förhindrad att göra proposition på grefve Posses framställning. Derefter bifölls bevillningsutskottets betänkande om beräkningen af tull-, post-, stämpelpappers-, bränvinsbränningsoch hvitbetssocker-tillverkningsmedlen. Efter någon öfverläggning antogs, med 76 röster mot 53, K. M:ts af Lagutskottet tillstyrkta proposition, med förslag till förklaring af 17 kap. 38 Handelsbalken, angående företrädesrätt till betalning ur lös pant, äfvensom samma utskotts hemställan om afslag å väckt motion angående utbetalande af en lag om upplag af produkter och varor. Lagutskottets i anledning af återremiss från båda Kamrarne afgifna utlåtande med hemställan om upphäfvande at 2 kap. 5 och 6 Ss giftermålsbalken samt förändrad lydelse af 13 kap 1 8 rättegångsbalken och 18 kap. 5 strafflagen förkastades i Andra kammaren, som i stället i likhet med den Första antog K. M:ts i detta ämne afgifna förslag. I båda Kamrarne förevar lagutskottets utlåtande i anledning af väckta motioner om ändring i förordn. ang. hemmansklyfning och jordafsöndring. I Första kammaren afslogs, på yrkande af hr Faxe, utan vidare diskussion utskottets i punkten afgifna förslag till en anhållan hos K. M:t att taga i öfvervägande, huruvida bestämda föreskrifter må erfordras derom, att i de fall, der, för fastställande af afhandling rörande jordafsöndring och för pröfning af afgäldens belopp, kronobetjeningens hörande anses nödigt, någon kostnad derför ej må drabba sökanden. I Andra kammaren fattades samma beslut. Under aftonens sammanträden behandlade båda kamrarne Lagutskottets utlåtande rörande väckt fråga om utarbetande af ny grufvestadga. Inom båda kamrarne hade man förut i allmänhet uttalat sig mot den utsträckning inmutningsrätten för närvarande egde, synnerligast i fråga om stenkol, hvadan ärendet återremitterades. Utskottet hade nu med anledning häraf inkommit med nytt utlåtande, hvari det hemstält: att Riksdagen måtte genom skritvelse anhålla, att K. M:t täcktes taga under öfvervägande huruvida inmutningsrätten i fråga om stenkol må kunna upphäfvas och i sådant fall derom utfärda författning, dels ock i öfrigt till förekommande af de olägenheter för jordbruk och jordegare, som inmutningsrätten enligt gällande grufvestadga medför, låta omarbeta denna stadga i ofvan angifna syftning, samt till granskning meddela Riksdagen förslag i ämnet. I Första kammaren uppstod härom en lång diskussion, hvarunder hr C. Ekman, med framhållande af hufvudsakligen samma grunder, som förra gången frågan förekom, ingick i bemötande af åtskilliga af de skäl, utskottet anfört, såsom läggande allt för stora hinder för inmutningen och derigenom skadande bergshandteringen, denna för landet så vigtiga näring, hvarför tal:n liksom äfven frih. Nordenfalk, hr Berg, frih. Tersmeden, hrr Brun och Almqvist förordade en utskottet bifogad modifierande —— ——— — ————— 11j3. sfs(sorggtgsanagaa IE A 32