AX VÄ Under det mr Pentweazle på förut beskrifna sätt lyckönskade sig sjelf, tog Joseph Grogram plats i en tredje klassens kupå och for tillbaka till London. Att döma af hans ansigtsuttryck var mr Grogram iogalunda så belåten med resultatet af mötet som hans patron. Han såg mera ledsen än förargad ut; hans hufvud var nedböjdt, hans haka hvilade mot bröstet och de enda uttryck af harm som han lät undfalla sig tycktes vara ämnade åt östanvinden som kom hvinande öfver hans skuldra och mot hvilken den uppslagna rockkragen af bomullssammet utgjorde ett helt obetydligt skydd. — Nå väl, sade han slutligen för sig sjelf, det här var ju en lyckad färd! Att resa hundratals mil för att få höra att man är sämre än en idiot och bli skickad tillbaka för att säga George Bradstock att vi skola försöka få hans hustru fälld så skyndsamt sem möjligt! Jag liknar en åsna mellan två höbundtar — jag vet ej till hvilken jag skall vända mig! Jag måste göra ett slut på det här humbugsmakeriet, jag måste taga reda på hvilken det betalar sig bäst att hålla med, Bradstock eller den lille mannen. Det är just ingen angenäm belägenhet, min, när man tänker rätt på saken. Bäda två ha förmåga att när som helst skicka mig tillbaka till Hobart Town för mitt