Göteborgsposten – 11 maj 1872, sida 5

tan som lokomotivet ingaf rådjuren hade den verkan på dem, att de i sin förtviflan genom öfvernaturliga ansträngningar uppnådde en skyndsamhet hvilken hittills såkerligen aldrig varit bevittnad ens hos dessa snabbfotade djur. Nära att upphinnas. nådde de slutligen öppna fältet, då de veko åt sidan och stannade oskadade för att hvila sig, under det tåget för vidare och dess passagerare högljudt applåderade s.gervinnarne. Tyska armen. Det för år 1873 fastställda tyska armeförslaget utvisar en totalstyrka af 401,659 man officerare och soldater, 94.742 hästar och 1672 läkare. Infanteriet består af 8584 officerare, 25,821 underofficerare, 9286 musikanter, 216,156 soldater, 1599 lasarettsbiträden, 5471 handtverkare, 895 läkare, 449 regementskommissarier, 448 arsenaltjenstemän och 4171 hästar. 113 af infanteriregementena, utgörande 201,000 officerare och soldater samt 3206 hästar, uppsättas af Preussen, som dessutom har fem militärskolor för underofficerare och en skjutskola. Sachsen bidrager med nio infanteriregementen, Mecklenburg med två, Wirtemberg med åtta och Baiern med sexton. De sistnämnde två staterna ha äfven hvardera en underofficersskola. Skarpskytteregementena bestå af 14,765 man; Preussen bidrager med 13 bataljoner, Sachsen med 2, Mecklenburg med 1 och Baiern med 10. Landtvärnsinfanteriet är på följande sätt fördeladt: Preussen har 204 distrikter, Sachsen 17, Mecklenburg 4, Wurtemberg 17 och Baiern 32. Af kavalleriregementena komma 71 från Preussen, 6 från Sachsen, 2 från Mecklenburg 4 från Wurtemberg och 10 från Baiern, utgörande ett totalbelopp af 65,274 officerare och ryttare, 313 läkare, 94 regementsqvartermästare, 534 veterinärläkare, 93 förrådstjenstemän, 93 sadelmakare och 69,161 hästar. Fältartilleristyrkan, till hvilken Preussen bidrager med 14 regementen, Sachsen, Mecklenburg, Wurtemberg hvardera med 1 och Baiern med 4 regemen, utgör 28, 725 man, officerarne inberäknade, samt 14,878 hästar. Det finnes dessutom 16 regementen garnisonsartilleri, utgörande med otficerare 13,730 man, 18 pionierbataljoner bestående af 7476 man och 18 bataljoner för landtransporten, hvilka utgöras af 4180 man, förutom en mängd mindre kårer för olikartade ändamål. Absinthdrickandet i Frankrike har, som man vet, blifvit temligen allmänt inom vissa klasser och isynnerhet äro de qvantiteter af denna förderfliga dryck som åtgå i Paris ofantliga. En jemförelsevis ganska kort tid har behöfts för att sprida bruket af detta stimulerande medel öfver hela Frankrike och deritrån till, shart sagdt, alla verldens ändar, ty före den algieriska expeditionen under Ludvig Filips regering var absinthen alldeles okänd — utom läkarekretsen naturligtvis. Under nämnde fälttåg voro soldaterna svårt utsatta för febrar som anställde stora förödelser bland dem. Då deras vanliga dryck var hvitt vin, ordinerade doktorerna att absinth skulle blandas tillsammans dermed såsom preservativ mot smitta i stället för quinin som var allt för dyrbart för att bli allmänt utdeladt. Under hela fälttåget drak armen denna blandning och blandade äfven absinth i sin konjak. Vanan bibehölls och infördes i Marseille. Absinth kom först på modet i denna stad. Derifrån spriddes den småningom öfver Frankrike, kom i bruk i Paris och blef slutligen landets favoritdryck. Absinthen fördes sedermera öfver oceanen och i de franska kolonierna erhöll den passionerade dyrkare. Också kunna de sorgliga resultater som blifva en följd af det allt för fria bruket af denna dryck i Frankrike, om också stora, ej på långt när jemföras med de beklagliga följder konsumtionen derat medfört i Cayenne, Nya Caledonien och Port Said. Der förtära kolonisterna absinthen oblandad och i otrolig qvantitet, hvadan också en förfärande tillökning har visat sig i dödlighetsstatistiken. Orienten i Europa. I Egypten göras storartade förbereredelser för den stundande verldsexpositionen i Wien, vid hvilken de turkiska och egyptiska afdelningarne tillsammans tros blifva sådana, att de skola lemna en mycket fullständig föreställning om de industriella, kommersiella, konstnärliga och sociala förhållandena i Orienten. Programmet för denna orientaliska sektion har blifvit uppgjordt af två berömda österrikiska vetenskapsmän, antiqva ien Brugsh och arkitekten Schmorenz. Den senare har af khediven fått i uppdrag att ombesörja uppförandet af åtskilliga karakteristiska egyptiska byggnader på det för expositionen utstakade området. Främst af dessa skall vara ett ordemligt egyptiskt hus med harem och selamlik. En arabisk fontän skall befinna sig derinvid, tjenande såsom motstycke till en turkisk fontän i den otto-maniska sektionen, och i en öfre våning som skall vara allt igenom synlig blir en skola. En byggnad i närheten skall innehålla rum för vicekonungen, i nedra våningen en efterhärmning af ett genuint arabiskt kaf som skall vara öppet för allmänheten och i bottenvåningen arabiska butiker, i hvilka genuina infödingar skola sälja en mängd egyptiska manufakturartiklar. Facaden af denna byggnad mot parksidan skall föreställa en mosqu krönt med två minareter, en efterhärmning af en bland de mest historiskt märkvärdiga och i arkitektoniskt afseende vackraste at kalif-mosqueerna i Kairo. I en annan del af den egyptiska sektionen i parken skall en ytterligare byggnadsgrupp innefatta en arabisk bondstuga och en arabisk scheiks residens. I en trädgård till venster skall framställas en efterhärmning af Beni-Hassans graf och ett badhus efter Kairomönster, der Wiens allmänhet under våren och sommaren 1873 kan vederqvicka sig med arabiska bad. Den egyptiska delen af expositionsområdet skall prydas med dufslag och fontaner efter egyptiskt mönster, och alla byggnaderna skola vara komplett utrustade i egyptisk stil, men scheikens hus skall dessutom innehälla en mängd sådana akerbruksredskap som begagnas i Egypten. Grafven skall inuti vara försedd med en mängd sällsynta egyptiska antiqvititeter och framställa en egendomlig bild at egyptisk civilisation under Pharaonernas dagar. Den egyptika afdelningen skall representera ej allenast det egentliga Egypten, utan äfven Abyssinien, Gallas och Somaliländerna, det arabiska territoriet mellan Blå Floden och Röda Ilafvet samt handelsstäderna Berboca och Massana. Den senare sektionen skall stå under uppsigt af Munzinger Bey, guvernör i Massowah och skall bland andra saker innefatta ett beduintält med fullständiga kostymer och alla sådana artiklar som äro i allmänt bruk bland öknens söner. Egyptiska regeringen understödjer på det ifrigaste, såväl genom penningebidrag som på annat sätt, de förberedelser som göras för att Egypten måtte bli så fullständigt som möjligt representeradt vid den tillamnade verldsutstalluingen i Österrikes 2 33 —