Göteborgsposten – 10 maj 1872, sida 2

gammalliberala partiet och representerade detsamma äfven troget i ministeren, der han med kraft kämpade för författningens utveckling i moderat anda, tills han slutligen föll för de nya ideer, som inträdde med d. v. friherre v. Bismårck-Schönhausen. Ifrån den stunden inskränkte han sig med sina gammal-liberala vänner till förmedlingar mellan regeringen och det då så hänsynslösa, nu mot Bismarck så resignerade framstegspartiet. På sista tiden bröts han verksamhet af den sjukdom, som dödade honom. Barnvännen Fröbel, bekant äfven i Sverige, firade i Tiibingen för några dagar sedan sin 90:de födelsedag i kretsen af en otalig massa vänner och anhängare, som kommit från alla håll för att egna sin hyllning åt barnträdgårdarnes skapare. Det arbetas flitigt på de olika jernbanorna i Japan, och man väntade, att banan mellan Yokuhama och Yeddo skulle komma att öppnas i April månad. Man sträfvar äfven ifrigt för uppfostringsväsendets utveckling. Några amerikanskor ha upprättat fruntimmerspensioner för att gifva flickorna en europeisk uppfostran. Senare Post. Den kolossala utvandringen från Tyskland i år sysselsätter lifligt den tyska pressen. Endast från Preussen är utvandringen så stark, att blott under Mars och April månader nära 15,000 personer lemnat denna landsdel. Från det forna Kurhessen, nu en preussisk provins, kommer den ena utvandrareskaran efter den andra dragande genom Kassel, för det mesta ungt folk af båda könen, prydda med blommor och band, som om de ginge till en fest och icke en mycket oviss framtid till mötes på andra sidan oceanen. Från Mulhouse i Elsass skrifves, att under det befolkningen, eå länge landet var franskt, höll sig lugn, utvandrar den nu i en massa, som oroar. Från Rhenpreussen, Baden och Baiern ingå liknande underrättelser. De frisiska öarne vid Slesvigs vestkust, hvilkas befolkning, då de voro danska, visserligen plöjde hafven, men alltid med kärlek återvände till sina födelseöar, skola nu vara så godt som alldeles blottade på ungt manskap. Från Ditmarschen och Eiderstedt ha äfven stora skaror utströmmat. Och alla begifva de sig till Amerika, der, menskligt att döma, en sådan trängsel nu måste råda på arbetsmarknaderna, att en reaktion ej gerna kan uteblitva. Beklagligen skola tusendetals duka under i kampen om existensen; och med smärta se vi, huru vårt lands befolkningsstock lemnar sin dryga part till denna utvandring, hvilken för Tysklands del allmänt tillskrifves en hos befolkningen rådande oro för ett snart och förfärligt, nytt krig med Frankrike. Pressen i Amerika synes i allmänhet anse Horace Greeleys kandidatur till presidentbesattningen vara en särdeles betydelsefull omständighet. Newyork Herald säger sig vilja under vissa vilkor understödja honom. Bladet varnar regeringen ifrån att förakta denna kandidatur. Presidenten Grant är stark, men han har begått många misstag; och vi tillråda honom att rädda sin popularitet genom att uppmana mr Fish att afgå, emedan den senare förödmjukat landet i dess mellanvarande med Storbritannien; annars kan det bända, att folket reser sig entusiastiskt för mr Greeleyk. — Newyork Times anser Greeleys kandidatur för en farce, men uppmanar det republikanska partiet att likväl adoptera åsigter, som äro populära hos hela folket (Alabamafrågan). ÅWorld anser kandidaturen komma att förorsaka en spittring, bland republikanerna, hvilken skall gifva demokraterna ett förträffligt tillfälle att vinna seger åt sig. Om carlistupproret i Spanien telegraferade en korresp. till ÅTimes under d. 5 Maj från San Sebastian: När jag i Thorsdags kom till Espinosa, fann jag samtliga de spanska trupperna rycka norrut, förföljande carlistbefälhafvaren Rada. Jag kom hit efter 20 timmars dröjsmål, förorsakadt deraf att jernvägarne upprifvits. Jag har alldeles nyss erfarit, att don Carlos alfsatt Rada och sjelf öfvertagit högsta befälet, inträngande i Spa nien nära Oroquieta, der han blef i går fullständigt slagen af general Moriones, som telegraterar till guvernören härstädes, att han icke kan räkna sina flera hundrade fångar, derför att mörkret inbröt, när striden slöts. Marskalk Serrano telegraferar, att han rycker framåt i samma riktning, och detsamma gör Acosta med 3000 man. De vänta, att upproret härmed skall vara slut. Andra telegrammer till samma tidning meddelas här: Paris d. 5 Maj. — Franska regeringen har för afsigt att afskeda prefekten i departementet Basses Pyrentes, som, oaktadt de uttryckliga befallningar han erhållit, vägrat qvarhålla mr Charenton och sålunda underlättat don Carlos inträngande i Spanien. Den spanske konsuln i Bayonne har äfven fått tillsägelse att underrätta nämnde prefekt om, att spanska regeringen håller honom ansvarig för allt det blod som utgjutits i Spanien, på grund af don Carlos ditkomst. Rada lemnade don Carlos vid dåligt lynne, då han såg honow komma i sällskap med hans, fiende, brigadieren Aguirre. Det säges, att Rada skall utvisas ur Frankrike. Madrid d. 5 Maj. — En stor seger har vunnits öfver carlisterna af general Moriones division. Regeringstrupperna togo efter nio timmars strid byn Carosa med bajonetten. Hela fiendens center tillfångatogs. Det tros, att don Carlos äfvenledes är fånge. Andra säga, att han med 200 man passerat genom Unza, flyktande mot Frankrike. Carlisterna beräknas ha utgjort ett antal af 6,000 man under Carlos Denne bar i striden snansk generaluniform