Göteborgsposten – 7 maj 1872, sida 2

SVE: SVA ÖUU ven Arbetarerörelsen sysselsätter i detta ögonblick mycket uppmärksamheten öfver all verlden. Det finnes knappast någon aldrig så liten stad i Europa, som icke röner inverkan deraf. På somliga ställen tager den sin naturliga utvecklingsgång, på andra framträder den i arbetsinställningar af mer eller mindre bekymmersam art; på några ställen visar den tillochmed en mot den allmänna ordningen fientlig karakter och tvingar de andra klasserna att söka skydd för sig och sin egendom bakom lagen och dess verktyg, den väpnade makten. Denna arbetarerörelse hade sin våldsammaste eruption i Frankrike, der Kommunen som bekant icke var någonting annat än ett verk af samvetslösa folkledare, hvilka för sitt ändamål begagnade arbetarnes så mycket brukade och missbrukade sak. Här kommo arbetarne, sedan de underkastats förfärliga lidanden, också snart under fund med, att deras ryggar alltför ofta begagnas af lycksökare att klättra upp på för vinnande af utopier, hvilkas förverkligande endast skulle skada arbetarne sjelfve. De franska arbetarne göra sig icke heller mera några illusioner, de vänta föga eller intet af strikerna, hvi ka under hvarje omständighet skada alla parter, om de också kunna vara ett medel att bereda arbetarne en tillfällig fördel, hvilken dock snart minskas derigenom, att äfven deras förbrukniogsvaror fördyras och, hvad värre är, kapitalets värde minskas, hvarmed äfven den för industrien nödiga kapitalstyrkan hopsmälter i samma proportion. Da förut så svärmande franska arbetarne ha derför, undervisade af sina pröfningar, börjat bli praktiska och, eftersom strikerna i hvarje fall kosta vida mera än de inbringa, sträfva nu äfven närmast att göra strikerna öfverflödiga. Inom alla städer och landtdistrikter ega talrika arbetaresammankomster rum hvarje Söndag. Arbetarne i hvarje särskilt yrke tillsätta en af allmänna mötet beroende komit6, hvars uppgift är att värna om och befrämja det ifrågavarande yrkets intressen. Hvarje sådan komit gör stor nytta derigenom, att den är ett erkändt organ för arbotarne och, då svårigheter yppa sig i afseende på ställningen till arbetsgifvarne, inleder underhandlingar för att förebygga arbetsinställelse, och då en komits efter pröfvandet af de ömsesidiga ekälen afgifver sitt slutliga utlåtande, följes det merändels af det yrkets arbetare med en exemplarisk disciplin. Iundradetals strikes ha på detta sätt förekommits i Frankrike, och komiteerna tillvinna sig mer och mer anseende, i det att de ega både arbetares och arbetsgifvares stora högaktning samt i de flesta fall uppträda med en hofsamhet och en måtta, som göra ett godt intryck, isynnerhet som de, heldre än att låta det komma till den olyckliga ytterligheten af en strike, ofta förorda eftergifter af arbetarne under förbehåll för framtiden. I sådana yrken, der dylikt låter sig göra, upprätta dessa komitåer associationer eller 8. k. tillverkningsföreniogar ibland arbetarne sjeltve, hvilka då öfvertaga tillverkningen, men dermed äfven risken och den ekonomiska otryggheten deri. På detta sätt gifver arbetarerörelsen i Frankrike, sådan den nu är, hvarken sabrikanter eller myndigheter någon anledning till besvär, och fastan den är af republikanskt och social-demokratiskt ursprung, förblifver den likväl utan all omedelbar beröring med dagens politiska frågor. Genom det lugn och den stadga, den sålunda har, är dess kraft betydelsefullare, utan att störande inverka på de allmänna eambhällsförhållandena. Anmärkningsvärdt är äfven, att arbetarerörelsen i Frankrike har största andelen i åstadkommandet af de med 1,300,000 underskrifter försedda petitionerna om införandet af obligatorisk folkundervisning med friskolor. Arbetaresaken ligger nu som en öppen bok för statsmännens och fabrikanternas ögon, yttrar i förening härmed en utländsk tidning. Den är nu, genom ett nät af komiteer öfver hela landet, offentligt organiserad på lagligt sätt, så att de ledande samhällsklasserna kunna sätta sig i förbindelse med densamma. Detta har likväl hittills icke skett, särskilt har nationalförsamlingen icke visat sig till mötes gående. En korrespondent skrifver i slutet af förra månaden från San Sehasfjan till en anvalcl