Göteborgsposten – 7 maj 1872, sida 2

som gaf säker men ringa vinst, då man med någon tur skulle vinna förmögenhet lätt och hastigt. Jag lyssnade till dem, fängslades af deras historier om upplefvade vilda äfventyr och framför allt af tanken på att hastigt kunna vinna en summa tillrächligt stor för att kunna återvända till England och göra anspråk på din hand. Långt innan vi kommo i sigte af land, bade jag afstått från den plan att genom boskapsskötsel förtjena penningar för hvars skull jag beslutat emigationen och i stället bestämt mig för att förena mina öden med guldgräfvernes. Resultatet vet du, ty i mina bref till dig snarare underskattade jag än öfverdref de olyckor jag genomgick. Mitt kapital blef snart uttömdt, ty under hela min vistelse på guldfälten gynnades jag ej en enda gång af lyckan, och det sista bref du erhöll från mig var en mild beskrifning på det olyckliga tillstånd hvari jag befann mig vid den tid då jag skrof brefvet. Den enda osanna delen af detta bref var uppgiften att jag skulle komma hem med nästa postbåt. Jag vissto ej när jag skulle komma hem, jag visste ej ens om jag någonsin skulle nå England mera, Jag egde ej så mycket penningar att jag kunde betala öfverrosan, och jag visste ej hel er huru jag skulle kunna få. Knappt var brefvet skrifvet innan jag befann mig på ett dryckesställe i Sydney. Jag träffade en man hvilken jag sedan beskrifvit såsom grundläggaren till min förmögenhet. Den of mig berättade historien om honom var sann, med undantag deraf att han, i stället för att dö, såsåsom jag sade, ännu efter allt hvad jag vet lefver, och i stället för att lemna nig sin förmögenhet gaf han mig af halfrusigt medlidande on penningsumma tillräckligt stor för att betäcka min resa hem. egif er af genast, sade han (jag kan ännu höra hans hesa röst); begif er af genast, annars skall ni spela bort alltsammans, antingen här eller der borta i bergstrakten. Men vid närmare eftersinnande ville han ej gifva mig penningarne, utan köpte sjelf hos fartygskoramisssionären biljett till min resa,