Göteborgsposten – 6 maj 1872, sida 1

—— o7 a RR FR AR —— — ——lTu s hvarvid följande ärenden kommo under behandling. I båda kamrarna behandlades statsutskottets förslag till den anhållan, att K. M:t måtte tillse, att den af regeringen och rikets ständer gemensamt beslutade: reglering af biskopens i Lunds stift löneförmåner varder till fullo verkställd. Till detta förslags afgifvande hade utskottet blifvit föranledt af senast församlade statsrevisorers anmärkning om den ganska betydliga inkomst, biskopslöneregleringsfonden hade att förvänta, då lönen för biskopen i Lunds stift blefve slutligen reglerad till det belopp, 15000 rdr, som K. M:t i sådant hänseende föreslagit och samtlige riksstånden vid 1859-1860 årens riksdag godkänt. Orsaken, hvarför denna reglering ej ännu blifvit genomförd skulle, enligt hvad af revisorernas berättelse framgår, vara att söka i den omständigheten, att presteståndet vid sitt bifall till biskopslönernas reglering i allmänhet uttryckt såsom sin åsigt, att afkastning af boställen, hemman, lägenheter eller jordar, som för all framtid blifvit biskop i visst stift tillförsäkrad, må ej till annan biskops aflöning användas, i anledring hvaraf K. M:t beslutat att framdeles lemna riksdagen och allmänna kyrkomötet tillfälle att afgifva yttrande i fråga om rätta förståndet af ständernas förbemälda beslut. Med hänvisande till denna K. M:ts af statsrådsprotokollen inhemtade afsigt hade elfva af Första kammarens ledamöter i utskottet reserverat sig mot dess förslag och ansett, att utskottets åtgörande vid saken borde inskränkas till en anmälan hos riksdagen af förhållandet. Den långa diskussion som i Första kammaren uppstod om denna fråga rörde sig hufvudsakligen om huruvida den till biskopsinkomsterna 1689 tillagda inkomsten af Helgona gård och gods vore af privilegii natur eller ej, samt i sammanhang bärmed huru man skulle betrakta presterskapets vid 1860 års riksdag, då grunderna för ett allmänt ordnande af biskoparnes aflöning bestämdes, gjorda tillägg, att afkastning at boställen, hemman, lägenheter eller jordar, som för all framtid blifvit biskop i visst stift uttryckligen tillförsäkrad, ej må till annan biskops aflöning användas. Vid anställd votering, som utföll med 60 röster mot 21, gjorde sig deras mening gällande som framhållit frågans privilegiinatur och nödvändigheten af kyrkomötets hörande samt i enlighet dermed yrkat afslag å utskottsbetänkandet. I Andra kammaren blef deremot efter häållen diskussion utskottets betänkande godkändt. Af Andra kammaren godkändes statsutskottets redan förut af Första kammaren gillade hemställan om :anvisande åf 34,458 rdr 13 öre till betäckande af utgifterna i anledning af drottning Lovisas dödliga frånfälle, : Bankoutskottets betänkande med förslag till reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning sysselsatte kamrarne under en stor del af såväl förmidd. som aftonens sammanträden. I Första kammaren fattades i denna fråga följande beslut: I 6 rörande sedelutgifningen förändrades på förslag af hr Wailenberg orden, att bankens sedlar må såsom laggildt betalningsmedel erkännas till för mynt i riket må erkänhas. 11 återremitterades och i 8 18 skedde den obetydliga redaktionsförändringen, att orden di Stockholm vid uppvisandet betalbara omändrades till vid uppvisandet i Stockholm betalbara. 5 35 föranleäde deremot en längre diskussion. I mom. 1 rörde denna egentligen trågan om ansvarigheten för lånebandlingarnas riktighet, hvilken utskottet föreslagit böra borttagas. Hrr Faxe och Nordström ville att bestämmelserna i detta skulle qvarstå, hvaremot hrr J. J. Ekman, Wallenberg och Wijkander, framhöllo oegentligheten af nuvarände stadganden; hvarigenom bankens tjenstemän iklada sig en slags assurans för bankens säkerhet. Huru litet betryggande detta vore, hade man nyligen varit i tillfälle att se; följden. at den föreslagna förändringen skulle, utom något större besvär för fullmäktige, såkert endast blifva den, att möjligen ett och annat lån mindre beviljades; förlusten för banken blefve deremot antagligen icke större och denna finge man underkasta sig. I stället för utskottets hemställan antogs ett af hr De Hars reservationsvis afgifvet amendement, hvari, såsom öfverflödigt, uteslöts stadgandet, att enhvar är berättigad att personligen eller genom ombud ufföra sina angelägenheter, hos riksbanken och länekontoren, samt endast bibehölls stadgandet om rättighet att direkt bretvexla med dessa i låneärenden. Mom. 2 i samma S. rörande tillåtelse för bankens tjenstemän att emottaga bankkommissioner, återremitterades, på yrkande af hrr J. J. Ekman, Faxe och Fåhreus. Utskottet hade i sitt utlåtande hemställt, att ett sädant kommissionärskap skulle vara förbjudet för fullmäktige i riksbanken samt ledamöterna af lånekontorsstyrelserna och de tjenstemän, hvilka af allmänheten emottaga diskonterings-, låneoch kreditivhandlingar, bereda dem till föredragning eller hafva dem under vård, äfvensom ombudsmännen i riksbanken och lånekontoret och ombudsmansexpeditionens tjenstemän, samt att detta förbud skulle för öfrigt ar fullmäktige kunna utsträckas till öfriga tjenstemän i banken och låuekontoren. Hr De Marå talade för en afgifven reservation, egentligen utgörande ett förtydligande af utskottets hemställan, hvilken deremot försvarades af hr Wijkander. Efter en kort diskussion anställdes votering med anledning af br Wallenbergs yrkande att ur 36 S skulle uteslutas orden och kan räntan vara olika i riksbanken och i hvartdera länekontoret. Med 33 röster mot 24 förkastades detta förslag och S:n antogs oförändrad. I fråga om 42 8 uppstod äfven en stunds diskussion. Hr Almqvist, som yrkade afslag, framhöll, i likhet med hvad af hr Fåbreus redan vid behandlinsen af 35 å skett, att förslaget tycktes utgå derpa att helt och hållet borttaga från bankens tjenstemän — — — Hon gjorde det ej? Nå hven Iade Grooram