Göteborgsposten – 6 maj 1872, sida 1

Bref från Stockholm. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 28 April. Troligen har ni icke tagit kännedom om en nyligen här utkommen politisk pamflett med den pretentiösa titeln: Svenskt Statsmanskap ; också ett försök att belysa den s. k. mmesterkrisen, af Spectator. Hufvudstadspressen har helt och hållet ignorerat detta arbete, sannolikt till stor harm för dess författare, som synbarligen är en mycket anspråksfull och derjemte af mångårig andlig magsyre lidande herre. Hos oss är det vanligt, isynnerhet då en politisk broschyr kommer ut, att man frågar först: hvem har skrifvit den? och dernäst hurudan är den? Vi hafva som ni väl vet, ganska få politiska författare och det är icke gerna möjligt för någon af dem att dölja nig tillräckligt under anonymitetens täckelse. Åt,skilliga som läste den förevarande broschyren trodde sig igenkänna en af Andra kammarens ledamöter, hvilken, om han blifvit född till verlden i det gamla Rom, atan tvifvel blifvit en af dess mest framstående Augurer, men nu endast är en framstående medlem af landtmannapartiet, inom hvilket han gör anspråk på stort statsmanskap, och hvilket man antog att han nu ville genom den ifrågavaraade broschyren åskådliggöra inför en större, bittills i afseende på beskaflenheten af hans politiska omdöme särdeles misstrogen publik. Men snart tyckte man sig sakna i pamfletten just det som egentligen är det utmärkande i hans språk — bombasten, dock förklarades den bristen på det sätt, att korrekturläsaren varit en strävg kritiker. Men då invändes att om den senare så gått till väga, hade föga af originalet återstått, och broschyren utgör dock 44 tryckta sidor. För min dei är jag också fullkomligt viss om — och jag tror att den åsigtea nu är allmänt rådande här, att Spectator är en statepensionerad skolman, hvilken varit ledamot af Andra kammaren, hvilken tillhörde landtmannapartiet emedan endast det törmådde smickra bans högt uppdrifna fåfänga, och hvilken bade fått en vink om att på något lämpligt sätt göra sig påmind hos nämnde parti med anledning af de förtroendeval hvilka af riksdagens delegerade skulle företagas. Pamfletten är också uteslutande skrifven för att behaga landtmannapartiet, för att upphöja dess koryfeer och underlätta deras snara invandring i konseljen. För detta ändamåls befrämjande var det påtagligen nödvändigt att framställa den nuvarande ministörens åtgärd att begära sitt afsked — Äministerkrisen — i en dålig dager, men ändå nödvändigare att uppleta ett dåligt motiv för de åtta ministrarnes beslut att stanna qvar. Men nu var konsten för Spectator att framkomma med sådana motiv i begge fallen, som icke fört framställts. Derföre forklarar han, att hittills ha alla — inklusive de båda politiska aignaturerna J. A. G. och G.N., hvilka han erkänner representera två af våra mest framstående statemän — fullkomligt misstagit sig i fråga om orsakerna till den uteblifna ministerförändringen. Endast han, Spectator, har derpå reda. Ministeren — uppgifver han — begärde sitt afsked endast af obetänksamhet och icke till följd af sina konstitationella tänkesätt, utan endast af byråkratisk kartighet. Sedan han så väl, och så värdigt, löst det ena problemet, öfvergår han till lösningen af det andra. Hvarföre återtogo statsråden sina embeten? Det skedde alldeles icke derföre att de påtänkta REX —— sens