Göteborgsposten – 3 maj 1872, sida 2

Falsk angifvelse mot en oskyldig person! Jag skall säga de orden till den lille mannen, men de skola ej ha någon inverkan på honom, jag vet det. Han skall ej upphöra med förföljelsen för det. Men han skall göra någonting annat. Han skall säga att allt är mitt fel, som han alltid gör. Jag tror bestämdt att han skall tillvita mig skulden för det George ej blef riktigt dödad — det vill säga under den förutsättning att jag kan förmå honom att tro det. Hvad det var dumt af mig att ej visa George till honom genast! Det skulle ha varit roligt att se dem utagera sakon! Hon måste bli lössläppt genast. Månoe det? ÅIngen åklagare får framträda mot henno. Nå väl, allt hvad jag kan göra är att låta den lille mannen veta hvad som händt och hvad George hotar oss med. Och jag måste träffa honom; det är ej godt att skrifva sådana saker. Jag skall blott skicka honom ett par rader och fråga honom om han vill möta mig. Dessa rader blefvo afsända och svaret lydde på följande sätt: . Grogram! Jag skall träffas i Exeter, vid hörnet af den lilla gata som kallas Centralgatan, i den stadsdel som benämnes Friars, klockan två nästa Onsdag, Inneliggande summa jär afsedd till edra resekostnader. Om jag finner att ni af dumhet eller försumlighet narrat mig till en så lång resa, utan att den behöfdes, skall jag göra fem shillings afdrag på ert veckounderhåll, till dess resekostnaderna blifvit betäckta. Er B. P. Följaktligen reste Grogram på utsatt dag ner till Exeter, fann det uppgifna stället och såg den lille gentlemannen stå vid hörnet af gatan, klädd i sin svarta drägt och med de långa hårtestarne fladdrande för höstvinden. Mr Pentweazle gjorde en obetydlig nickning såsom helsning och då Grogram skulle börja tala tystade han honom genast med följande ord: — Inget pladder här! Just likt er att vilja skrika ut allt hvad ni har att säga midt nå gaten, der alla men