Göteborgsposten – 3 maj 1872, sida 1

eller låta dig få den ringaste aning om hvart jag tager vägen då jag lemnar detta ställe. Hvad som åligger dig är att laga så att jug får läsa i tidningarne att då Martha Bradstock framfördes för att undergå förhör, visade sig ingen åklagare, hvarföre den fångna blef frigifven. Detta är ditt åliggande. — Och ifall jag ej går in på det, hvad blir då följden ? — Att du far tillbaka öfver hafvet, och den gången för att aldrig återkomma, så sannt du heter Joseph Grogram. — Du har allting klappadt och klart, George; men du känner ej min kompanjon; han skall taga vård om mig. — Skall han? sado Bradstock. Var ej för säker på den saken, Joe; han skall få tillräckligt att göra för att taga vård om sin egen person. Det finnes någonting som kallas falsk angifvelse. Han känner till lagen, förmodar jag, och har säkert hört talas om det. — Falsk angifvelse? upprepade Grogram i frågande ton. — Ja, att försöka bevisa en oskyldig person vara saker till brott och att föra falskt vittnesmål mot henne. — Nå, men hvem säger att hon ej är brottslig ? frågade Grogram hastigt. — Jag! dundrade Bradstock lika hastigt. Jag skall svärja derpå! — Inför rätten? frågade Grogram. Bradstock svarade ej härpå. — Var ej dåraktig, Joe! Gör hvad jag beder dig om, och du skall tids nog få veta hvem som är den skyldige. Tids nog, säger jag; härmed menar jag ej för sent för dig för att få del af bytet. Nu godnattt! Det gläder mig att ha fått träffa dig — det gläder mig att jeg haft ett tillfälle att samtsla med dig igen, ehuru det erinrat mig om gamla tider, hvilka jag helst ville glömma för alltid. Ett råd: du känner mig för väl för att försöka narra mig. Farväl. Under det han talat hade han återtagit sin rock,