Göteborgsposten – 1 maj 1872, sida 1

— — AtaÄaaaaa——— — — Han vet om det nu, sade slagtaren; han kom tillbaka med sista tåget i afton. Jag såg honom komma gående uppför allen då jag återvände från herregården. Slagtarens nyhet var sann; Frank hade återvändt. Han lemnade sina saker efter sig på stationen och gick öfver egorna fram till herregården. Ellen såg honom från salongsfönstret närma sig och sprang till dörren för att möta honom. Efter den första helsningen yttrade han till henne: — Hur är det fatt, barn? Det hvilar en skugga på ditt ansigte. Någonting har händt. Säg mig fort hvad et är. — Oh, Frank! du minnes väl att jag sade dig att jag hade en aning om olycka innan du reste. Jag hade rätt; den har inträffat. — Hvad har händt? — Mrs Bradstock är i fängelse, anklagad för stöld. — Stöld? Mrs Bradstock? Det är ju otänkbart! —Jo, för delaktighet i stöld; för att ha tagit i besittning eller hjelpt till att taga i besittning en qvantitet guid, som blef stulet för någon tid sedan af — af hennes man. Franks ansigte blef ögonblickligen förändradt. — Det är en högst allvarsam anklagelse, sade han, och en anklagelse som om den kunde bevisas skulle ådraga henne ett svårt straff. XL Ellen stod i begrepp att svara; men samtalet blef här afbrutet genom mr Womersleys inträde. Huru vigtiga än de händelser kunde vara som bragts till hans kännedom och i hvilka hen skulle spela en ingalunda ovigtig roll, lät den gamle gentlemannen dock ej sitt intresse upptagas till den grad af desamma, att han för deras skull försaade sin middagslur. Den anklegelse som framställts mot