påde nustrun, pu få vi försörja ytterligare tvenne barn och vi hafva de förhöjda arbetslönerna att tacka för det. uninstone är jag väl i stånd nu att bättre stå ut dermed, ; då jag har min dubbla dagspenning, svarade mannen, som ej ville erkänna sig hafva haft orätt. Just som han talade inkom inspektoren på godset. God morgon, Janne! Jag tror du ser ej nu så upprymd ut som för några månader sedan då arbetslönerna förhöjdes ? Jag har ej heller skäl att vara glad, mumlade Janne, se här mina två äldsta barn, bortsända från sina husbönder; men — tillade han uppklarnande — kanske inspektoren kan gifva dem något att göra vid jordbruket bär? fastän de ej äro vana vid sådant arbete äro de allt händiga och vi skola alla blifva så tacksamma mot Eder. Ja före den stora förhöjningen af lönerna hade det gått för sig galant, men nu kan ej min husbonde betala så stora dagspenningar och den nya lagen förbjuder alla att gifva mindre. För att säga sanningen, är jag hitkommen att underrätta Eder attvi måste inskränka vår arbetspersonal till hälften, men som ni varit bär i nära tjugo år kan ej patron afskeda er, isynnerhet med så många barn att underhålla. Tacka honom ödmjukast derföre, sade Janne, jag vet att jag har arbetat träget och ordentligt åt honom samt ordagrannt följt bibelns anvisning, ätit mitt bröd i mitt anletes svett. Du afbröt mig med diva tacksägelser, min käre Janne; du inser väl att fastän husbonden värderar dig, kan han ieke för din skull mynta penningar. Hör nu på hvad han föreslår. Det är honom omöjligt att använda dig mera än tre dagar i veckan, går du in på det? vad skall jag göra de andra tre då? frågade Janne bestört. Det får du sjelf tänka ut, svarade inspektoren. Tänka ut, det är lättare sagdt än gjordt, inföll Janne, dessutom hafva vi begge barnen till och om de ej kunna få arbete, hvad skall det då blifva af oss alla? Men om du nu för de tra dagar du arbetar hos husbonden får samma arbetslön som du förr fick för sex, så kan du ju uttöra något arbete för egen räkning. Dessutom är det endast för din skull patron behåller dig, ty han har ingen förtjenst alls på denna lönoförhöjning, han ger dubbel arbetslön för endast hälften arbete. När inspektoren gått satte sig Janne helt modstulen i spiselvrån och vågade ej se upp på sin hustru. Denna suckade och sade efter en stunds tystnad: Hvad vi fattigt folk litet förstå vårt sanna bästa! Hvem skulle trott, att det ej vore en lycka för oss att få fördubblad dagepenning så der i ett ögonblick? Oroa dig ej, min gumma, det skall ej räcka länge, på sin höjd en månad till. Denna månad blef dock lång för mera än en familj, men efter dess slut återtog alt sitt vanliga skick. Janne Högberg var nöjd och tacksam med att arbeta sex dagar för den förra dagspenningen, hellre än att vara ledig de tre dagarne men nödgas försörja hela ein familj hemma. Af dessa misslyckade försök hade han lärt att icke lägga sig uti de frågor han ej förstod och han beslöt att aldrig mera vända sig till den goda Elfvan för att genom brådstörtade förändringar rubba tingens vanliga ordning. Deremot ville han söka inhemta klarare begrepp i dessa ämnen. Ians äldste son Erik var ingen oäfven lärare i sådant, ty han arbetade i en stor stad, hörde på föreläsningar och var medlem i en arbetaretörening samt fick reda på mycket som Janne ej på landet kunde få så klart för sig, Erik sade således, att en fabrikant kan ej gifva sina arbetare hög dagspenning om han ej med fördel kan omsätta sina varor och att såväl husbonden som arbetarne egentligen hafva samma intresse och bero af hvarandra. Jag tycker du skulle ha annat att göra vid fabriken än taga reda på en mängd sådana der klyftigheter, sade Janne en söndag till sonen Erik då denne var hemma på besök. I min ungdom brydde de unga karlarne sig ej mycket om dylikt; man arbetade, hvilade och roade sig, men nu skall bvarje pojke först gå i folkskolan och blifva lärd, sedan uppträda och tala på sammankomster och vara med i föreningar af alla slag. Kära far, det är olika nu mot förr. Nu är det nödvändigt att vi lära oss att taga vara på våra intressen, lika väl som herrarne på sina, och bästa sättet är att vi komma öfverens om att hjelpa hvarandra, deraf hafva begge parterna godt. Bara du aktar dig för en mängd rabulisterier och oskick som nu predikas och isynnerhet bland fabriksarbetarne i stora städer finner villiga lyssnare, sade fadren allvarligt; jag har hört inspektorn tala om farliga saker I från Frankrike och andra T.s ställen manen — — — —-—