—44——4448 24 FB ktmWAn VFEAAm II. om arbetslöner. Janne Högberg glömde ej den lärdom han fått), ehuru den ej gagnade honom tillräckligt. Han tillstod väl, att han ej funnit det rätta botmedlet mot tidens onda, men sedan han länge funderat på saken och med sina grannar samtalat i ämnet kom han till den slutsatsen: Låt de rika bebålla allt det öfverflöd de kunna betala, men de måste gifva oss högre aflöning för våra mödor. Det är i vårt anletes svett och genom våra händers arbete, som allting kommer dem till godo. Den rike skulle ej hafva en brödbit att stoppa i sin mun, om vi ej plöjde och sådde hans åker, så det är icke mer än rätt om våra tjenster bli bättre betalda. Um vår dagspenning fördubblades skulle vi berga oss ganska bra och de förmögnare skulle ej sakna den smulan ; för dem vore detta ett lappri, men för oss en stor vinst. Glad ötver detta påfund skyndade Janne till Elfdrottningen och bad henne med sin trollmakt åstadkomma, att all dagspenning måtte fördubblas. ÅÄr du säker om att ej ångra denna din anhållan, om jag beviljar den? frågade Elvan. — Rej, nej, ropade Janne, nu har jag ej misstagit mig; jag har moget öfvervägt saken. — Åå väl, låt oss försöka, men endast på trenne månader. Etter denna tids förlopp få vi se om du förnyar din begäran! På hemvägen tänkte Janne på huru glad hans hustru nu skulle blifva och ej som förra gången möta honom med bedröfvad uppsyn; han öppnade försigtigt dörren och hennes ansigte strålade då hon ropade: Här äro goda nyheter för dig, min gubbe! Inspektoren har varit här för att betala din veckolön, och han säger att det är en ny lag, som förordnar att all dagspenning skall fördubblas! I sitt hjerta tackade Janne Elfvan för det skyndsamma beviljandet af hans begäran. Nyheten spred sig snart kring nejden, all dagspenning var fördubblad, och glädjen var allmän. Janne beslöt att göra sig en glad dag och for nästa torgdag till staden istället för sin hustru; han ville göra uppköp af kläder åt sina barn. Detta väckte enhälligt bifall och han medtog en korg plommon och en bundt halmflätor, som hans lilla dotter arbetat, till försäljning; huru stor blef ej haas fägnad, då ban erfor på torget att priset på plommon och halmflätor stigit betydligt, litet anande att han sjelf var skuld dertill. Man berättade, att som de arbetande klassernas ställning blifvit så förbättrad genom deras höga aflöning, köpte många nu nya halmhattar; derföre voro halmflätor mycket begärliga. Jag kan betala väl, sade köpmannen, ty jag hoppas sälja många hattar till högt pris. roch hvarföre betalas plommon så högt? frågade Janne i fruktboden. Derföre att de äro slut. I morse hade jag flera korgar fulla än som vanligen åtgår; men här har varit en sådan mängd pojkar, med fickorna fulla med slantar, och före klockan nio var allt utsåldt. Ser ni, sedan föräldrarne fått dubbel dagspenning nännas de ej neka sina barn några skilling till frukt. Jag började med att sälja fyra för en skilling, men dä jag såg huru begärliga de voro, gat jag senare på dagen endast tre för en skilling och för edra skola de få betala en skilling stycket; derföre, förstår ni, kan jag ge er ett högt pris. Janne kunde ej göra några slutsatser, men var belåten att han slagit hufvudet på spiken. Det tycktes som om Elfvans trollspö denna gång medtört lika mycket godt, som sörut ondt. Som han nu fått sina varor bra betalda, beslöt han gå och köpa gossarne kläde till tröjor, men blef lång i synen då han förnam att priset stigit och att alnen var två rdr dyrare än förut. Men hvarföre?t — Jo, jag har aldrig haft så mycken handel som i dag, jag tror halfva staden skall hafva nya kläder och jag har icke nog kläde att förse dem alla; derföre måste de betala hvad jag begär eller vara utan. — Enligt min äsigt gör ni orätt; då klädet ej kostar er mera i dag än i går, så kan ni väl sälja det för samma pris. — Rog kunde jag, men då man bjuder dubbelt så tar jag det. Vet ni ej, Högberg, att när spanmålen tryter, så stiger den i marknaden. Då en vara är flau, måste ni taga hvad man bjuder, ehuru ni förlorar derpå, och då den är begärlig kan ni taga hvad som helst för den. Detta är nu händelsen. Jag kan ej förse alla kunder med kläde; hvarföre skullo ni få köpa det hellre än en annan, om ni ej vill betala mera? Vi måste berga vårt hö medan solen skiner. Ja i sanning, mina plommon och halmflätor betaltes bättre i dag än förliden vecka, och kostade mig ej mera; det är naturligt att klädeshandlaren har samma fördel. Jag väntar väl med köpet tills ni får nytt lager, som är billigare. — Det kan jag ej lofva, ty dessa höga arbetslöner äro så orimliga, det klingar nog präktigt, men det är ej guld, allt som a S2 FR KK FO .i a