Göteborgsposten – 26 april 1872, sida 2

Frän Utlandet. Vi lemna för ett ögonblick de politiska betraktelserna å sido, för att sysselsätta oss med några — gprritistiska undersökningar, desto heldre som den s. k. spiritismen, hvilken redan i Amerika och till en del äfven i England har så många anhängare, antagligen snart skall komma att utbreda sig öfver bela Europa och underkasta sig sinnena värre och mäktigare, än någonsin både borddansen och klappandarne. I England äro nemligen f. n. vida kretsar, isynnerhet de vetenskapliga, i stark rörelse öfver de undersökningar, som d:r W. Crookes, en erkänd kemiker och medlem af Royal Society, anställt öfver de gåtolika fenodener, som ligga till grund för spiritisternas underliga andespökeri. Utan att sjelf vara troende spiritist, har han i flere år haft beröring med framstående medier och sökt att genom ofta upprepade och modifierade experimenter ernå ett opartiskt omdöme rörande de skenbarligen öfversinliga verkningarne från dessa menniskor, hvilka af deras anhängare anses för undergörande. Under sistl. år utförde han några af de märkligaste experimentea med det bekanta eller, om man så vill, okända amerikanska mediet D. D. Horne, och detta i närvaro af fullt fördomsfria och omdömesförmögna män, ibland hvilka må här nämnas fysikern Huggins, och offentliggjorde derpå de sålunda intygade resultaten i tvenne uppsatser i hans Åuarterly Journal of Science. Hiftiga protester gjordes, såsom man kunde vänta sig, då Crookes förklarade, att han efter så många bevis icke längre kunde tvifla på tillvaron af en ny, af honom såsom själisk (psychic force) betecknad kraft, hvarvid Huggins understödde honom så till vida, att han offentligt förklarade, att han varit tillstädes vid och iakttagit de i fråga varande fenomenen samt öfvertygat sig om deras verklighet, utan att likväl vilja genast atgifva något omdöme öfver den sanna orsaken till desamma. Då man genomgår de exporimenter, som Crookes och en af London Dialectical Society tillsatt kommission anställt, så är det omöjligt att förneka, att desamma anstälts med all tänkbar försigtighet, med ständigt iakttagande af det, efter hvad ertarenheten lär, i dylika saker lätt möjliga sjelfbedrägeri eller narrspel af de begagnade medierna. Tillochmed de mest afgjorda motståndare ha måst medgifva, att experimenten gjorts i verkligt vetenskaplig anda. Om man än ställer sig aldrig så tviflande gentemot saken, så bör man likväl icke sluta sig till den dogmatism, som en gång gaf Galvani titeln af en narraktig groddansmästare, utan respektera den ställning, som Crookes gifver sig sjelf i sin nyaste broschyr, i det han jemför sig med en fysiker, som vid kabeländarne i Valentia undersöker de elektriska strömmarnes svängningar, obekymrade om de härflyta ur en selaktig beskaffenhet i apparaten eller ur djupare liggande orsaker. Vetenskapsmännens experimenter äro i detta fall tackvärda. Klappandarne äro i Amerika och England ett offentligt ondt, som förvillar till och med de bästa. Äfven detorimligaste blir icke ofarligt, då det får fortvara och ostördt slå sina rötter i vår naturs avagare böjelser. Det är derförkaf allmäntjintresse, att vetenskapen på detta område ej är mindre beredd att sprida ljus, än der hvarest den positiva fördelen ligger för banden, såsom t. ex. vid de framsteg som medicinen eller tekniken göra. Alabamafrågan sysselsätter åter sinnena. De amerikanska telegrammen komma likväl i en något färgad form till Europa öfen, hvilken kände dess värde och kanhända i illningen att ju längre diskussionen kunde dra