Göteborgsposten – 26 april 1872, sida 2

versioner af historien, den ena mer osannolik och öfverdrifvon än den andra — ingen af dem med ringaste tillstymmelse till sanning, utom hvad beträffar uppgiften att Martha Bradstock blifvit anklagad för stöld och i Bodmins fängelse afvaktade ransakningen — hade cirkulerat bland byns ioncevånare och förorsakat ett tillfälligt uppehåll i arbetet. Men en sak var odisputabel — all den omtanka och försigtighet som utvecklats af Parker då han förde fången till Bodmin hade omintetgjorts genom obetänksamheten hos miss Ellen Wynne, som då hon gaf Susan befallning att tills vidare taga södra grindvaktarestugan i besittning och vårda mrs Bradstocks barn ej ålagt den unga qvinnan tystnad eller vidtagit några slags åtgärder för att hindra den allmänna spridningen af hvad som nyss inträffat. Susan sjelf, en behaglig flicka men mycket benägen för sqvaller, uppskattade till fullo vigten af den tjenst hon skulle fylla och var ingalunda missbelåten med att hennes vänner i byn fingo veta om hennes utnämning. Hon tog sin plats i det öppna portlidret och inlät sig fritt i samspråk med sådana personer af hennes bekanta som passerade förbi. Först uttryckte man sin förvåning öfver att se henne der, hvarvid en viss hemlighetsfullhet iakttogs af henne som blott var egnad att föranleda den besökande till vidare frågor och oföränderligen medförde detta resultat; derefter hennes förklaring af hvad som händt, afgifven i obestämda ordalag, och anledningen till att hon innehade platsen. Då den besökande lemnade henne, hade han eller hon blott en sak klar för sig, nemligen att mrs Bradstock blifvit sänd till fängelset i Bodmin, men hade deremot mycket dunkla begrepp om det brott hon begått och ansåg det derföre bäst att begifva sig direkte till medelpunkten för sqvallret i byn för att der göra sina utläggningar om saken och i utbyte få höra andras. De som egt kännedom om Gvynruthins annaler ha