Det är hufvudsakligen ur en synpunkt man eger skäl att beklaga, det frågan i hela sin vidd ej nu blef afgjord. Stockholmsrepresentanten Dufva, hvilken tyckes vara begärlig efter att ur hr Sven Nilssons i Österslöf händer vrida den palm, hvilken hittills tillorkänts denne såsom lycklig grundlagstolkare från landtmannapartiets ståndpunkt, har nemligen låtit ej otydligt förstå att man ernar begagna sin egendomliga tolkning af grundlagens bud så2om agitationsmedel vid nästkommande riksdagsmannaval. Häri ligger det beklagliga. Det kan då hända att mer än en köper sig en lättvunnen folkgunst på bekostnad af den grundlags helgd, hvilken borde stå klippfast och hojd ötver partilidelsernas svallvågor. Men i den uttalade hotelsen, ifall den uttryckte ej en enskilt mans utan ett helt partis tanke, bgger då också en stark maning till pressen att under mellantiden söka i vida kretsar sprida den upplysning, man förmår meddela, i en punkt, som praktiskt väl ej kan öfva gtort inflytande på våra förbållanden, men som eger sin stora betydelse derutinnan att på dess afgörande beror, huruvida de grundpelare på hvilka vårt samhällsskick är bygdt skola, i annan ordning än den grundlagen föreskrifver, kunna rubbas af en bland de tvenne som äro satte till författoingens grundlagsenliga vårdare.