Göteborgsposten – 24 april 1872, sida 2

varde. Ehuru det förstnämnda landet naturligtvis ej direkt kunnat göra anspråk på någon del af det guldöfverflöd, hvilket genom Frankrikes skadeersättning tillfallit det sistnämnda, har det dock i sitt finansiella handlingssätt uppfört sig så som om sådant varit fallet, och på indirekt väg ha också otvifvelaktigt stora fördelar häraf kommit äfven Österrike till godo. Österrike är bankernas, fondspekulationens, agiotagets gamla hemland. Dertill kommer att dess regerings ständiga penningförlägenhet hittills nödsakat densamma till jemna lån och då statens räntesats för försträckningar alltid bestämmer den privata marknadens har räntefoten i allmänhet inom landet blifvit hög. När nu den tyska spekulationen, iföljd af de franska liqvidationssummornas ingående, hastigt såg sig i besittning af ett extra-kapital, för hvilket placering måste sökas — hvad var då naturligare än att man vände sig till den marknad, som stamförvandterna i Österrike hade att erbjuda? Så blef man vittne till att den ena gruppen af österrikiska värdepapper efter den andra, i allt större massor, vandrade öfver till Tyskland. De tomrum, som härigenom uppstodo i hemlandet, fylldes raskt af de nya effekter, hvilka die Grundungsbanken skyndade sig att framalstra. Hufvudstäderna inom Österrikes provinser sökte att öfverträffa eller åtminstone hålla jemna steg med Wien, och det vill synas som om första stöten till den baisse, hvilken nu herrskar, utgått från en dylik provinshufvudstad, från Prag. I Prag hade, enligt hvad en Wienertidning förtäljer, svindeln nått sin höjd. Köpmännens kontor voro förvandlade till fondbörser i smått; de affärer som gjordes hvälfde sig icke vidare om varor utan nästan uteslutande om fondpapper. I tider af stor liflighet på affärernas område uppehålles spekulationen länge, så att säga, af sin egen elasticitet; den behöfver för att skrida uppåt, till hausse, ej något solidt underlag; vilkoret är blott att stillastående ej något enda ögonblick må ega rum, utan jemn rörelse. Men för hvarje dylik stegring utan verklig anledning måste en gräns finnas, och när denna är uppnådd börjar baissen och denna försiggår vanligen lika fort som förut dess motsats, haussen. Så inträffade nu i Prag och i de öfriga österrikiska provinshufvudstäder, der öfverspekulation egt rum. Villervallan blef så mycket större som dervarande finansinstituter ej egde medel tillräckligt eller också ej tordes bispringa ens vid de differensuppgörelser hvilka vid senaste liavidationen blefvo nödvändiga. De papper som befunno sig på svaga händer måste derför till hvarje pris realiseras och de sändes i sådan afsigt till Wien. Men här funnos redan förut för mycket med osunda elementer inom egen krets för att dessa nytillkomna skulle utan fara kunnat upptagas. Wien måste repliera på Berlin, hvars marknad i allt fall var fullt sysselsatt med att absorbera det som tillsändts densamma från en preussisk provinshufvudstad, Breslau. I Breslau har länge företett sig samma skådespel som i Prag. Skilnaden har hufvudsakligen varit den att medan man på senare stället opererat med kosmopolitiska eller internationella värden har man på det förra hållit sig hufvudsakligen till provinsiella, d. v. s. schlesiska. När nu baissen började med stora steg, visade det sig att man äfven här saknade underlag för att möta stormen. De effekter, som utgjort spekulationens föremål, måste emigrera till Berlin och öfvergingo dit i sådan mängd att kursen på åtskilliga bland dem nedtrycktes med ända till 30 4. Skall nu denna oro öfvergå till panik, till kris, eller skall den sluta på sådant sätt att det hela endast utgör en helsosam varning, som hindrar affärsverlden från att fortgå på den beträdda svindlande banan? Vi tro det senare. Den momentelt flaua stämningen har redan efterträdts af en viss fasthet och allt tyckes röja att den berlinska fondbörsen varit mäktig att öfvervinna de tillfälliga svårigheterna. Något som bestyrker denna förmodan är den glänsande framgång, som senaste ryska lånet (på 15 mill. ) haft. Ett dagens telegram har att förtälja, det öfverteckningen härå varit så stor att endast en tiondel af det subskriberade beloppet kunnat tillerkännas tecknarne. Man hade haft skäl att vänta en ännu starkare reduktion, ty från Frankfurt har törut me — — telegraferats att der subskriberats tiofaldigt det be-u gärda beloppet och ensamt från London, innan re8 sultatet från Englands provinsstäder var kändt, ome talades en femdubbel öfversubskription. Situationen är emellertid sådan, att den ringaste ? politiska förveckling kan medföra fara, och detta så y mycket mera som frånvaron af all dylik förveckling p och den politiska horisontens molnfrihet utgjort en af de få verkliga grunder, till hvilka man för note-t: ringarnes beständiga stegring haft att hänvisa. Af ss Alabamastridigheterna och det i öfverdrifna färger mU utmålade misstroendet mellan Frankrike och TyskI land hafva spekulanter i baisse redan förstått att i P eget intresse smida sig vapen, hvilkas udd dock hittills kunnat brytas. För första gången sedan någon tid tillbaka före3 ter veckorapporten från Englands bank tillväxt i I metallförrådet och aftagande i sedelomloppet, hva-Jet dan totalreserven under veckan kunnat förökas med C 1 mill. Å. Reserven, som ett ögonblick sjunkit un-C der 33 92, af ansvarighetssumman, utgör nu mer än k 35 24 af densamma. 24 Ehuru någon fullständig kännedom af förhållan. dena naturligtvis ej kan vinnas utan att man sam3 tidigt redogör för andra data än den metalliska vaI ra lutan, torde det dock ej sakna sitt intresse att se 5 huru med den sistnämnda är beskaffadt i Europas ir förnämsta statsbanker. Metallförrådet uppgår f. n. å. i Englands bank till 213 mill. Å, i Frankrikes till k. 689 mill. fr., i preussiska banken till 1793 mill. Thlr och i österrikiska nationalbanken till 1213 mill. fl k I Italiens banker utgör reservförrådet af ädla meM taller 175 mill. Lire, medan sedelcirkulationen uppgår till mer än 13 milliard och medan allt härdt be mynt försvunnit ur allmänna rörelsen. I börian af