Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — — Voro de? sade Grogram eftertänksamt. Nej, jag tror ej att jag haft någonting dylikt förr; men så har det aldrig förr, mig veterligen, händt mig att jag fått se en död person komma in på mitt rum och taga af sig mössa och ytterhalsduk. Huru kom det sig att man sade dig vara död George? — Emedan jag var död, sade mannen. — Nå hvad var det som väckte dig till lif igen? — Jag är död fortfarande, sade mannen — död för hvar enda själ, utom för dig och en till. — Godt, sade Grogram. Du skall tala om alltsammans för mig då vi båda två hvilat oss en smula och jag hunnit återhemta mig från min öfverraskning. Hvad vill du emellertid dricka? — Jag är ej begifven på dryckjom nu för tiden, Joe, sade mannen. — Icke jag heller, sade Grogram; men då mun blifvit upprörd så är ett glas rom, varmt vatten och socker ej blott angenämt utan nödvändigt. Låt oss ha två sådana, George. Jag skall gå ut och hemta dem. Ännu skakande i alla lemmar, reste han sig upp, tog sin hatt och närmade sig dörren. — Du kommer väl tillbaka? sade den nykomne mannen ifrigt. — Var ej rädd, sade Grogram. Kommer väl tillbaka? Hvad tager du mig för? Tror du att jag blifvit angifvare? — Nej, det tror jag i alla händelser ej, sade man2) Forts. fr. N:o 93.