Göteborgsposten – 23 april 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Det är på samma sätt med mig och folket derhemma, sade värden. Jag tyckte att er inspektör var en besynnerlig figur, men jag har sedan haft en ännu besynnerligare hos mig under ett par dagar. : — Verkligen! sade Grogram. Huru såg han ut? — Jag kan sannerligen ej säga huru han såg ut, sade värden, lika litet som någon annan, ty han lät oss aldrig se sitt ansigte ordentligt. Han hade alltid en pelsmössa nerdragen öfver ögonen och en stor duk bunden omkring hakan. — För tusan! sade Grogram. Nå hvad ärende hade han? — Jag fick aldrig veta ået, sade värden. Han gjorde några frågor rörande mrs Bradstock, då han hörde oss tala om hvad som händt, och nästa dag for han till Bodmin, der hon är i fängelse. Vill ni ej ha er ett glas till? — Nej tack, icke i afton, sade Grogram. Jag har haft åtskilligt att göra i dag och är trött. Det var roligt att träffa er. Farväl Han lemnede hastigt värdshuset och skyndade hemåt. Då han uppnådde sitt hem, träffade han värden som stod stödd mot ledstången till trappan och rökade sin pipa. — God afton, sade skräddaren. Jag efundas er som kan vara ute hela dagen! Jag är glad om jag kan få räta på benen ett par minuter i sender. Jag såg er ej gå ut under några dagar och trodde att ni var sjuk. — Nej, sade Grogram; jag hade göromål som höllo 2) Forts. fr. N:o 92.