Göteborgsposten – 20 april 1872, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXIV. Den 17 April. Under det att Första kammaren i dag behandlade en stor och vigtig fråga, eden medicinska, led pastor Törntelt ett litet och statsutskottet ett stort nederlag i Andra kammaren. Den nyssnämade ledamoten bade kännt sig manad att i hemmet uppgöra ett förslag till indelningsverkets ombildning; detta förde han med sig till riksdagen och ingaf det i form af motion. Han betviflade icke att det skulle antagas, och han blef derföre något öfverraskad då kammaren förklarade sig icke vilja tillsätta ett särskildt försvarsutskott för motionens behandlande, utan tilltrodde statsutskottet att kunna utreda den. Men då nämnde utskott ansåg att pastor Törnfelt icke förebragt den erforderliga utredningen at frågan, och utskottet sjelf icke heller kunde åstadkomma en sådan, så hemställdes att hr Törnfelte motion icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda. Med en så snöplig affärd kunde han naturligtvis icke åtnöja sig; men i stället tör att reprochera utskottet vände han sig mot landtmannapartiet och menade att åtminstone detta hade bort taga hans motion under ar marne; då så icke skett, sade han sig antaga att icke heller detta parti ville hafva indelningsverket afskaffadt, men då vore det icke heller värdt att vidare orda i försvarsfrågan. — Dermed var diskussionen slutad; klubban föll och motionen äfven. Antagligen gick dock ej detta lilla nederlag den frimodige östgötarepresentanten särdeles hårdt till sinnes; deremot drabbades statsutskottet af ett missöde, desto mera kännbart, som det var vältörtjent. I afgitven proposition hade K. M:t begärt ett förslagsanslag, stort 6000 rdr, för att beträmja tillgodogörandet af de inom riket förekommande fosforförande lager; dertill fordrades dels vetenskapliga undersökningar, dels åtskilliga tekniska experimenter. Då införseln af fostorhaltiga gödningsämnen redan uppgår ull ett värde af mer än 1 mill. rdr årligen, är det uppenbart af stor fördel om de här i landet förekommande fostorhaltiga mineralierna kunna tillgodogöras, och det skulle vara för vårt jordbruk af största vigt och nytta. Att frågan ur dessa synpunkter betraktats äfven af chefen för rikets geologiska undersökningar samt af landtbruksakademiens agrikulturkemist, framgick af deras vid den k. propositionen fogade utlåtanden. Det synes således att statsutskottet helt enkelt hade bort till bitall förorda propositionen. Men sannolkt just emedan det var en fråga som ligger inom det vetenskapliga området — främmande för statsutskottet — så Afstarkta Trannsitionen. Om till någon ursäkt härföre kan anföras bristande insigter nos utskottet — som i parentes sagdt saknar ibland sig vetenskapemän, till och med vetenskapsidkare — så är det dock oursäktligt att utskottet ville att de ifrågavarande undersökningarne, som måste blifva tekn ska, skulle utföras med anlitande at det anslag fom beriljats till de geologiska undersökningarne. ehuru utskottet borde känna de töreskrifter, som i sistnämnde hänseende redan lemnats och som, derest de icke söljdes, rubbade hela arbetsplanen för det geologiska kartverket. Professorerna Nordensköld och Edlund, hrr Kolmodin, frih. Fock och Lyttkens ådagalade att statsutskottet fattat frågan om bakfoten. Hr Key fann sig nödgad uppträda till utskottets törsvar, men tillgrep skäl som försämrade utskottets och hans egen ställning. Han föll på den illa valda utvägen att åberopa statens uppoffring på befrämjandet af lafbrännings-tillverkningen; men då råkade han illa ut för frih. Fock, som upplyste att staten visserligen för att sprida kännedomen om nämnda fabrikation utbetalt omkring 70,000 rdr, bvaremot 960,000 k:r lafbränvin tillverkate, hvilka i tillverkningsskatt hade beredt staten i inkomst 670,00 rdr, således nära 100 gånger mera än hela statsutgiften. Hr Key ordade åtskilligt om möjliga anspråk på statens medverkan äfven till borrning efter stenkol, men då erinrade hr Lyttkens att om man för 100 år sedan haft ett anslag till eftersökande af stenkolslager, så hade nu sannolikt många millioner varit besparade som gått ut för stenkol. Hr Key, som yrkade afslag å den k. propositionen, befarade att då ett törslagsanslag begärts, så kunde kostnaden uppgå till 60 000 rdr i stället för 6000 rdr och samma fruktan uttalades äfven af hr Carl Itvarsson, hvarpå statsrådet Bergström erinrade att han icke visste huru hr Ifvarsson kunde beräkna utgiften med större sakkännedom än de verkligt sakkunniga personer, på hvilkas kalkyler K. M:t stödde sig. Då br Key erfor att hr Ifvarsson yrkade äterremiss, afstod den förre från sitt yrkande på bifall till statsutskottets framställning och förenade sig med den senare ; men när statsrådet Bergström försäkrade att anslaget icke i någon nämnvärd mån skulle öfverskridas, förklarade sig br Carl Ifvarsson icke längre vidbålla sitt yrkande om återremiss, och lemnade hr Key således ensam på den ståndpunkt, som hr Ifvarsson skyndat öfvergifva — troligen för att bringa den förre i förlägenhet, såsom gengäld för dennes tilltag att i beväringsfrågan lemna hr Ifvarsson i sticket. På så sätt pricka de goda vännerna hvarandra, när tillfälle erbjuder eig. — Den k. propositionen blef utan votering bifallen. Orsaken hvarföre grefve Posse icke nu AA mm mm mm m mm AL a MA MM Mm —— — AR AA —