— ——— ———————— ni blifvit hitskickad, utbrast Ellen. Tycker ni ej sjelf detsamma? — Vet ni, miss Ellen, sade mrs Bradstock med ett sorgset småleende, jag satt alldeles nyss och undrade hvarföre jag blifvit hitskickad! Jag blef så förvånad och uppskakad af sjelfva arresteringen, att jag ej ens frågade hvad man anklagade mig för att ha gjort. — Vet ni alls ingenting derom? — Nej. — Då skall jag omtala det för er. Ellen berättade derefter så tydligt hon kunde den historia mr Womersley omtalat för henne, enligt de af mr Pentweazle meddelade upplysningarne. Ellen väntade att mrs Bradstock vid slutet af berättelsen skulle med harm förneka anklagelsen och häftigt protestera mot sin arrestering. Men då miss Wynne upphört att tala, blef det några ögonblicks oafbruten tystnad, och hon märkte att mrs Bradstocks ansigte fått ett uttryck af djup oro. — Ni säger ingenting, Martha, sade Ellen slutligen Ni är ej skyldig till hvad man anklagar er för? — Jag är icke skyldig, miss, sade mrs Bradstock lugnt. — Då skola vi naturligtvis förneka det genast och vidtaga alla möjliga åtgärder för att få er väl försvarad. — Det torde bli svårt miss, sade mrs Bradstock. Jag fruktar; att de som äro emot mig anlogt sina planer för väl, för att den saken skall kunna så lätt åvägabringas. — De som äro emot er! upprepade Ellen. Vill ni härmed ha sagt att ni bar fiender? — Jag tror det, miss. — Och ni vet hvilka de äro? — Jag hyser föga tvifvel rörande den saken. — Då skall det bli så mycket lättare att angifva dem.