— Jag kan ej göra det, sade Martha Bradstock hastigt. — Kan ej göra det, Martha? — Ej för hela verlden, miss. Jag skulle snarare vilja uthärda allting sjelf än göra det. — Nå då behöfva videj tala om den saken nu; det blir tids nog sedan. Nu skall jag tala med er om er gosse ; jag såg honom i dag på morgonen. Ellen satt sedan en hel timma och samtalade med den fångna. Då hon tog afsked lofvade hon att snart återkomma. — Det var Grogram, mumlade mrs Bradstock då hon åter blifvit ensam — det var Grogram som tog penniagarne och som har berättat sin historia för den andre karlen som kom till mig dagen efter. Men min tunga är bunden! Det får alldrig bli kändt i byn att Georges far var en förbrytare och Grograms medbrottsling!