Göteborgsposten – 16 april 1872, sida 2

UuduudiugAl nmL), 1 (104 41 f727 — 23 5 stånd och i trots af den fullständiga bristen på garanti för den borgerliga fribeten. — Vi ha förut nämnt, att Gambetta för närvarande gör en rundresa genom Frankrikes provinser och att han hållit ett tal i Angers: Gambettas organ Republique Frangaisemeddelar i tio spalter hela talet. Detsamma år dock mera rikt på fraser, än på innebåll. Såsom på sitt sätt märkligt, må nämnas den vackra orlofssedel han ger Thiers, om hvilken han yttrar: Hvarför skulle jag icke säga det? Min förtröstan på framtiden ökas genom den öfvertygelsen, att den man, som står i spetsen för regeringen, hvarken kan glömma sitt ursprung, eller sina studier, eller de lärdomar som hans erfarenhet gifvit honom; han vet, han måste veta, att det ges något skönare, än att ha skrifvit den franska revolutionens tideböcker; detta är att sluta dem dermed, att han kröner sitt verk med en ärlig och uppriktig regering. . Deremot uttalade han sig om kejsardömet med denna partimannens hätskhet, som genom sin lidelsesullhet slår öfver målet och knappast träffar den punkt, hvaråt mansigtat. Det bonapartiska bladet Paris-Journal meddelar följande diplomatiska afslöjanden, om hvilkas autenticitet vi likväl icke äro i stånd att fälla något omdöme, ehuru de dock synas lemna stöd för upprepade påståenden, att kejsardömet vid krigets utbrott icke var så blottadt på allianser, som det blef genom de med oberäknelig hast framrusande händelserna, hvilka tvungo Frankrikes vänner att intaga en ytterst törsigtig och neutral hållning: Fiertig de Gramont skickade d. 8 Aug. 1870 till prins de Latour dAuvergne, franskt sändebud i London, diplomatiska aktstycken, hvilka han icke ville låta falla i den insurrektions händer, som man redan då kunde förutse. Detta är ett saktum, emedan hertig de Gramont sjelf sagt det. Vi ha tätt kunskap om några enskilåheter i afseende på dessa aktstycken, hvilka den nuvarande regeringen icke har för afsigt att återfordra, emedan hon anser dem för Napoleon III:s enskilda egendom. Dessa aktstycken utgjordes af tvenne alliansförslag, hvilka skulle afslutas å ena sidan mellan Frankrike och Österrike och å den andra mellan Frankrike och Italien. Dessa båda aktstycken, hvilka vid tiden för våra första nederlag ännu icke voro undertecknade, innehålla endast 4 artiklar och beteckna de punkter, på hvilka de kombinerade armåerna skulle operera. Fördraget med Italien var helt och hållet skrifvet af Victor Emanuel sjelf, som underhandlat med Tuileriekabinettet direkte och med kringgående af sina ministrar. De båda aktstyckena voro åtföljda af handskrifvelser från de tvenne. suveränerna. Man bör finna det helt naturligt, att hertig de Grammont icke dröjde att bringa i säkerhet diplomatiska aktstycken, hvilka voro mycket komprometterande för tvenne då vänskapliga makter, och att hr de Remusat icke tänker på att tadla honom derför. Det skulle onekligen vara af ett stort intresse att erfara, buruvida dessa uppgifter äro tullt sanningsenliga. Att någon sanning ligger för dem till grund, är otvifvelaktigt. Följande notiser från Frankrike meddelas i de ingångna utländska tidningarne: Thiers. har åter upphäft passtvånget för resande till. Frankrike; alla franska tidningar gilla enstämmigt denna eftergift för allmänna meningen. Tvenne fregatter lemnade d. 10 d:s ön Dix, bestämda till Nya Caledonien med dömda kommunister. De sista franska förslagen om ett påskyndadt utrymmande af de tyska trupper besatta departementen anses i Berlin tör otillfredsställande. Den andra jernvägslinien mellan Modane och Mont Cenis-tunneln har öppnats för trafiken. En familj af fem personer har mördats i Le Barp, en by i Gironde. Mördarne tros vara zigenare. Första delen af Trochus Memoirer, hvilka han utgifver med krigsministerns tillåtelse, har nu utkommit. Generalråden i flere departementer ha voterat förtroendeadresser till Thiers. Allt flere generalråd uttala sig åter för obligatorisk folkundervisning; de ultramontana tidningarne skumma af raseri deröfver.