Göteborgsposten – 16 april 1872, sida 1

såsom afgjord, n mr Womersley? Jag har ert löfte att a arresteripgsordern skall bli genast utfärdad? — Det skall ske utan dröjsmål, sir, sade den gamle gentlemannen torrt. Jag antager att jag knappast behöfver underrätta er om faran af en falsk anklagelse eller det straff hvarmed en sådan är belagd? — Nej tack, sade den lille mannen. En trägen närvaro vid polisdomstolen i London har gifvit mig fullständig kännedom om det förhållandet. Arresteringsordern blir utfärdad genast, säger ni? Ännu en gång tack. Jag skall nu söka upp Parker och bedja honom sätta den i verkställighet denna eftermiddag. Och nu önskar jag er en god morgon. Mr Pentwoazle tog ett mycket omständligt afsked, och det tycktes ej utöfva ringaste verkan på honom att squiren blott med en nick besvarade hans djupa bugnivg. Squiren var mycket uppskakad af hvad som händt. Han tyckte om mrs Bradstock — tyckte om hennes vackra ansigte och behagliga sätt och hade en hög tanka om hennes rättskaffenhet. Han hyste äfven medlidande för henne i anledning af det olyckliga lif hon förut genomgått och märkte med glädje huru tacksam hon alltid visade sig för Ellens godhet. Han var derföre djupt bedröfvad öfver hvad han nyss fått höra. isynnerhet som han nödgades erkänna att det fanns en skenbar grund till de anklagelser som framkastats mot qvinnan, Under det han stod och skakade på hufvudet i sorgsen tankfullhet, öppnades dörren och in kom Ellen springande. — Kom, onkel, sade hon gladt; vädret är förtjusande och eftersom vi så snart skola bli skilda åt, om ock blott för en liten tid, så har jag beslutat att vi skola njuta af de få återståeode timmar vi ha gemensamt. Sätt derföre på dig din hatt och kom med ut på en promenad, så sksll jag tala med dig om ett ämne som vi aldrig förr ha afhandlat — de otsliga goda egenskaper som Frank eger.