Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. IIastig död. Arbetskarlen Carl Johan Johansson, boende i huset n:r 64 i Majornas 6:te rote, hade natten till d. 1 d:s hastigt aflidit i sin bostad utan förutgången sjukdom och hölls med anledning deraf förhör härom inför poliskammaren i Thorsdags. Den aflidnes värdinna, enkan Maria Hansson, upplyste dervid att Johansson utan att egentligen vara någon supare gerna tog sig ett glas då och då samt act han för påskhelgen hemtagit spirituosa, hvarmed han och nägra vänner Påskdagen på e. m. trakterat sig. De hade dock mest druckit toddy, hvarför de icke heller blitvit så synnerligt öfverlastade som om de endast skulle förtärt bränvin. På aftonen hade Johansson lagt sig på en soffa och insomnat, hvilket exempel ätven följues af de öfriga i rummet innevarande personerna. Vid miduatistiden hade bulier hörts srån Johanssons sofplats, hvarför enkan Hansson och en annan person skyndat dit och funnit honom ha uppkastningar samt våldsamma spasmodiska ryckningar i armar och ben, så att de med stor svårighet kunde hålla honom qvar på soffan. Kurt derefter hade han aflidit utan att gitva ett ljud ifrån sig eller komma till sans. Tvenne af de personer som varit Johanssons gäster voro äfven närvarande vid förhöret och vitsordade riktigheten af enkan Hanssons uppgifter. Poliskammaren förordnade att medico-legal besigtning skulle anställas å den döda kroppen för närmare utrönande af den egentliga dödsorsaken. Vid nyttförhör i Måndags upplystes, genom det infordrade obduktionsprotokollet, att Johansson aflidit genom alkoholsförgiltning tillföljd af omåttligt förtärande af starka drycker. Gomdt är icke glömdt. Redan i början af Januari månad innevar. är hade landtbrukaren A. P. Lindgren å gården Lunden i Örgryte socken a detektiva polisvaktkontoret härstädes anmält att på aftonen d. 4 i samma månad trån vinden till boningshuset å nämnda gård bortstulits en gråspräcklig balfylleklädning, en gråblommig sitsklädning, en brun klädningskjol af haltylle och en gulrandig yllekjol, hvilka samtliga klädespersedlar tilihörde tvenne hos honom austälida tjenstepigor. Oaktadt gjorda efterspaningar hade det icke lyckats att få reda på den sannskyldige tjufven förr än d. 2 d:s då en detektivkonstapel påträffade och anhöll ett fruntimmer som vid tillfället befanns iklädd den från Lunden stulna klädningskjolen. Tageni förhör uppgat den anhållna sig vara ogifta Anna Sofia Andersson från Ljungs socken i Inlands Fräkne härad samt erkände att hon som under förra året innehatt tjenst å Lunden, men sedan icke haft någon fast anställning utan bott tillfälligtvis hos olika personer här i staden, d. 4 sistl. Januari gått ut till Lunden samt utan att möta någon person genast uppgått å vinden till boningshuset, hvars dörr hon funnit olåst och der hon tillegnat sig ofvannämnda klädespersedlar, hvilka hon medfört till sin dåvarande bostad hos ogifta Carolina Tössberg i huset N:o 10 vid Smala vägen i Masthugget. Af det sålunda tillgripna hade Tössberg på hennes begäran pantsatt den gråspräckliga klädningen hos pautlåvaren N. A. Landgren vid Nya vägen för 2 rdr 50 öre och hade Tössberg af dessa penningar fått för egen del behålla 50 öre, hvarjemte hon till Tössberg ätven utlånat sitsklädningen. Den gulrandiga kjolen hade hon genom en minderårig gosse pantsatt hos pautlånaren P. M. Schmidt i Majorna för 1 rdr. Vid ytterligare förhör erkände hon äfven att under den tid hon innehade tjenst å Lunden hade hon från landtbrukaren Lindgrens hustru stulit en större lösfläta af hår, hvilken hon dock sedan på obekant sätt förlorat. Tossberg förnekade sig haft någon vetskap om att ifrågavarande klädespersedlar blifvit stulna utan hade hon fullt och fast trott att de på ärligt sätt bekommits af Anua Sofia Andersson. Den vidare ransakningen remitterades till Säfvedahls häradsrätt och blef Andersson införpassad till cellfängelset, hvaremot Tössberg tilläts under tiden vistas på fri fot. En oförbätterlig supare. Försvarslöse skrädderiarbetaren Carl Johan Haglund från Ahlbostaden hade under September månad förra äret icke mindre än tvenne gånger blitvit anhällen af polisen för fylleri och hvarjehanda förargelseväckande uppförande och blef han då äfven inkallad till poliskammaren att ansvara härför. Då han emellertid icke stod särdeles väl anskrifven hos nämnda myndighet, ansäg han det bäst att icke åtlyda kallelsen utan i stället bålla sig undan, hvarför poliskammaren förordnade att han vid anträffandet skulle inställas. Tiden förgick dock utan att Haglund vidare uppenbarade sig tills han slutligen i Onsdags i f. veckan hade den oturen att i öfverlastadt tillstånd å Skolgatan i Haga påträffas af ett par poliskonstaplar som utan nåd och barmhertighet afförde honom till finkan i Haga der han fick qvarsitta till följande dag då ban inställdes inför poliskammaren att ansvara för samtliga sina synder mot god samhällsordning. Sedan Haglund blitvit dömd att för fylleri vid trenne särskilda tillfällen böta 30 rdr upplyste exekutorn att H. hade utestående böter för äldre fylleriförseelser å 20 rdr, hvarför samtliga dessa böter, uppgående till 50 rdr, nu förvandlades till 8 dagars fangelse vid vatten och bröd, till undergående af hvilken bestraffuing han genast införpassades och skulle sedermera åter inställas inför poliskammaren för vidare behandling som försvarslös. Rådhusrätten. Tjuf och tjufkopare. Den genom sina många stölder dels från sin förre husbonde grosshandl. L. Philip, boende i huset n:r 1 vid Skeppsbron, och dels från en i samma hus boende enketru, så sorg