Handelsunderrättelser. Dagens framstående företeelse på det finansiella området i utlandet är höjandet af engelska bankens räntesats till 31, sedan densamma förut i nära fyra månader oafbrutet hållit sig på 3 g. Åtgärden var i viss mån oväntad, och synes till större delen vara att skrifva på räkningen af den så att säga mekaniska regel, bankstyrelsen för sig uppställt, att aldrig låta sin reserv sjunka så lågt att den utgör mindre än en tredjedel af bankens ansvarighetssumma. Den förra förhöll sig till den senare, när det omtalade beslutet fattades, ungefär såsom 34 till 100. Det begär efter penningar som yppat sig och som framkallat den ofvannämnda åtgärden beror åtminstone i någon grad på tillfälliga omständigheter. Den 1 April utgör en dag för avartalsliqvidationer och är dessutom såsom allmän liqvidationsdag en bland de vigtigare. Dertill kommer att, efter den nya ordning, Englands nuv. skattkammarekansler, m:r Lowe, infört, på början af denna månad är uteslutande lagd en stor del af den skatteuppbörd, som tillförne varit fördelad på hela året. Härigenom uppstår ett behof af diskontering, som efter att först hafva försvagat den allmänna penningmarknadens ställning vänder sig med sitt tryck till banken. Beskaffenheten af de anledningar, hvilka gifvit upphof till räntefotens stegring, är såsom man finner sådan att densamma när som helst kan upphöra för att lemna rum för en återgång till den forna diskontosatsen. När uppbörden väl ingått öfverlemnas den, till betydlig part, åt banken såsom varande regeringens bankir, och den del deraf, som utbetalag i ränteliqvider, kommer å sin sida att föröka summan af de enskiltes depositioner. Det temporära tomrummet skall således inom kort återigen fyllas. Emellertid äro ansedda finansiella auktoriteter af den mening att någon återgång till förutvarande förhållanden icke kommer i allt fall att så snart inträffa. Man fäster uppmärksamheten derå att den öfverallt och i alla riktringar ökade affärslifligheten skapar diskonteringsbehof, hvilkas tillfredsställande, i töljd af stegrade varupriser och arbetslöner, ständigt kräfver större summor. Dessutom är en stor del af de medel, som länge bidragit till att gifva Englands penningmarknad dess pletbora, att betrakta såsom främmande depositioner, de der i en nära liggande tid kunna uttagas. Å andra sidan kan man häremot invända, att omständigheter finnas hvilka tyckas böra fullt uppväga verkan af de senast anföra fakta. Sålunda bar den metalliska exporten uuder de senaste veckorna märkbart aftagit. Vidare har alabamatristen haft den effekten att ett icke obetydligt engelskt kapital blifvit trigjordt. En mängd amerikanska obligationer ha nemligen, såsom följd af dessa stridigheter, af engelska innebafvare blifvit afyttrade till Amerika eller till kontinenten, och slutligen tyckes publiken, såsom visade sig vid det peruanska lånet, numera hatva kommit något ifrån sin förra vana att utan vidare kritik placera sina tillgångar i hvad helst som erbjudes densamma. Man kan tycka att 1, ä förböjning i räntefoten är af ringa vigt. Men man må ihågkomma att sådant ändock är af en viss betydenhet i ett land, der räntan länge visat tendens att sjunka och der särskilt de nuvarande förhållandena ansetts syfta åt samma håll. Effekten röjer sig tydligast deri att noteringen å Consols vid underrättelsen om ränteförnojningen genast sänktes med 34 points. Den tendens till Penningarnes åtminstone relaiva dyrhet, hvilken enligt hvad vi ofvan omnämnt låter sig förmoda såsom en möjlighet för England kterfiones icke inom kontinentens ledande länder. Från Paris meddelas sålunda att franska bankens netalliska fond alltjemt förstärkes — den utgör nunera 689 mill. fr. —, medan samtidigt utelöpande edelstocken aftager, och Berlin, som synes sträfva