håll. Denna tillvitelse är emellertid desto mera obefogad som hr Willerding varit en af de verksammaste just vid utarbetandet at denna författning; men den medgifver alldeles icke att sjömän som göra sig skyldiga till uppstudsighet skola af konsul bebandlas som öfverbevisade brottslingar. Den i Aftenbladet intagna, af ett antal norska sjökaptener undertecknade uppsatsen bär omisskänneliga prof af den bitterhet som norska sjökaptener hysa mot de svensk-norska konsuler som icke äro af norsk börd. I föreliggande fråga är det äfven anmärkningsvärdt att klagomålen mot hr Willerdiog utgått från Cardiff, der en norsk skeppomaklare är bosatt, som aspirerat, dock utan framgång, att blitva svensk-norsk vice konsul der på platsen. Derom är jag fullkomligt öfvertygad, att hr Willerding i anledning af de mot honom i Aftenbladet intagna klagomålen genast till norska departementet för det inre afgifvit förklariog, och att den varit i afseende på hans åtgärder tillfredsställande slutar jag af den omständigheten att förklaringen ickos i norska Aftenbladet ens blitvit omnämnd. Jag föreställer mig att en lika beskaffad förklaring inkommit till utrikesdepartementet, onär br Willerding ingalunda är den som i något fall efterlåter hvad bonom åligger. Till de roliga pointerna i det norska Aftenbladets artikel kan räknas, då det ordas om att den anförda tilldragelsen tjenar till illustration raf det föga tillfredsställande och föga betryggande sätt hvarpå vår skeppstarts intressen värdas af konsuler, som hvarken känna det lands språk och sjöfartslagar, hvilket de representera, eller ens sin egen iustruktion och som synas böjda att skjuta ifrån sig hvarje bryderi eller ansvar, som deras tjenst kunde medtöra. Andra kammarens ålderspresident, hr L. J. H orta, har sedan ett par veckor varit betänkligt sjuk och är ännu sängliggande. Göran.