Göteborgsposten – 8 april 1872, sida 2

men Frankrike förbeböll sig handlingsfrihet och ville underhandla med Tunis ensamt i alla angelägenheter som rörde Algeriet. Hvad angick Rysslands rustningar i Svarta Hafvet, hade England måst underkasta sig dem, på grund af ändringen i parisertördraget, i hvilken ändring Frankrike icke hatt någon del. Med afseende på Spanien låg det i Frankrikes intresse, att den närvarande regimen skulle bestå, emedan dynastiens störtande skulle gifva utsigter för partiet Montpensier eller förorsaka ett återupplifvande af den Iohenrollernska kandidaturen. — Thiers besvarade en af general Ducrot såsom utskottsledamot framställd förfrågan med den förklaring, att allvarsamma skäl funnos emot ett offentliggörande af den berättelse, som undersökningskommissionen afgifvit angående kapituleringarne under sista kriget, dock skulle regeringen i denna sak handla såsom nationalförsamligen ville. I Mulhouse väntas en stor fransysk meningsyttring vid det tillfälle, då befolkningen skall välja emellan fransk och tysk nationalitet. Det påstås, att nästan alla innevånarne beslutat förklara sig tör Frankrike. Flertalet af de deputerade ha lemnat Versailles och begifvit sig till sina hemorter. Journal des Debats klagar öfver, att erkebiskopen af Bordeaux i tvisten med några af sina underlydande prester, hvilka ej velat erkänna ofelbarhetsdogmen och derför blifvit sitt prestembete beröfvade, inkräktat på statens rätt och säger: Staten bör så myc ket heldre förblifva neutral, som den nya dogmen om ofelbarheten ännu icke blifvit, så vidt vi veta, enligt konkordatets töreskrifter förkunnad och erkänd. Jurymännens utslag i wälet mot Trochu lyder mycket ogunstigt för denne. Allt, hvad bonapartisterna sagt, förklaras för bistoriskt, fast de yttrat det något groft. General Trocbu är nu objelpligt fallen i den allmänna opinionen och skall äfven draga sig bort i en undangömd vrå. I allmänhet ha de män, som utförde omstörtningen d. 4 Sept., icke kunnat bestå äfven en redan nu anställd foglig granskning, så beklagligt detta är. Man bör nu åter Emile Ollivier omtalas. Han befinner sig i Parma, der prins Napoleon tillbragt några dagar tillsammans med honom. Times pariserkorresp. Laurence Oliphant, som skrifver ypperliga bref, har förlotvat sig med fröken La Grange, en älskvärd engelska af god familj, och har äfven afstått ifrån en sörut närd tanke att återvända till Amerika, der han är medlem af en af de besynnerliga helgonmenigheterna. Kejsar Napoleons fordringar på civillistan äro nu betalda. Rouher, som emottagit penningarne, har skickat 3 millioner till Chigelhurst. I de diplomatiska krotsarne i Paris sysselsätter man sig mycket med den kuriösa planen om Danmarks neutralisering. Man säger, att England tvekar och att Tyskland och Österrike ännu ej uttalat sig i saken. Inom börsverlden är man upprörd öfver den noterade lagen om stämpelskatten, hvilken drabbar alla främmande värdepapper, hvarför en mängd främmande kapitaler tros skola strömma ut ur Frankrike. En del tidningar från Italien börja åter tala om sammankallandet af ett ekumeniskt möte. En stor bankett har gifvits i Qvirinalen i Rom till ära för konungen och drottningen af Danmark. Påskhögtidligheterna i S:t Petri ha äfven detta år varit inställda, hvilket anses vittna om den fortfarande förbittringen och oförsonligheten i Vatikanen. Påfven skall hafva förklarat, att de skola åter firas, så snart man gitvit honom tillbaka friheten. Frimuraregraden Stora Orienten i Rom har utfärdat ett cirkulär till frimurarelogerna i Italien och de italienska kolonierna, i hvilket samtliga anbefallas att under sju på hvarandra följande sammanträden anlägga sorg efter aflidne Giuseppe Mazzini. Annandag påsk aftäcktes i Florens inför en oerhörd folkmassa monumentet öfver den i Italiens enhetsarbete så verksamt deltagande general Fanti. Spanska sändebudet i Rom var äfven tillstädes, för att bevisa en hedersbetygelse åt Fanti, som älven stred för den liberala saken i Spanien.