Göteborgsposten – 8 april 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Yates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — — IIan kastade en blick på rodskapshuset; han kundo ej inträda i det, ty dörren var nu tillstängd medelst hängås. Det oaktadt betraktade han det nyfiket och beråkusde afståndet derifrån till telegrafstolpen samt tänkte på huru lång tid det skulle fordras för att tillryggalägga detta afstånd; han tänkte sig Wakefield hemtande en af mr Womersleys spadar och begifvande sig bort för att euligt mrs Bradstocks anvisning gräfva upp skatten. Mr Pentweazle hade nu hunnit målet för sin vandring och stod vid dörren till mrs Bradstocks boning. Som hen ej såg till nägon ringklocka, koackade han på med sin lilla spatserkäpp. Vid ljudet häraf kom en qsiana ut. Mr Pentweazle anade genast att det var mrs Bradstock och erfor ett gynnsamt intryck af hennes personliga utseende. Detta mildrade visserligen ej på ringaste sätt hans oblida känslor mot henne eller åstadkom minsta förändring i det ändamål hvarföre han kommit dit. Men hon var en vacker qvinna, och om han måste ha med qvinnor alls att göra, föredrog han de vackra framför de fula. Hon närmade sig och gjorde en böjning på hufvudet. — Är det fråga om skatten? frågade mrs Bradstock. Mr Pentweazle brast i skratt, — Nej, det är visst icke fråga om skatten, svarade han, ehuru jag gerna vill tro att jag mera liknar en skatteindrifvare än något annat. Jag uppehåller mig här i trakten för telegrafbolagets räkning, emedan en ny linic skall anläggas, och det är ej längre än två dagar sedan ) Forts. fr, N:o 78.